Hej Bloggen!

Ja, jag vet. Du är väldigt tyst. Du ger aldrig respons så att vi kan tala med varandra. Men, du vet. Jag bryr mig inte så mycket. Det viktigaste är att ha något att säga, eller hur? Det sägs så mycket överallt. Det är ett brus, som är berikande och – tröttande.

     Man blir som melankolisk av allt politiskt käbbel. Så med halva ”öga/öra” på politikerdebatten lyssnade jag på babblet.  Hörde Batra och Löfve´n bland andra. Batra går på som en bandhund med ofullständiga meningar och Löfvén säger i en mening att Barta ”har rätt i att…” Klart jag blev glad. Inte för att det var Löfvén som uttalade sig utan för att det var så prestigelöst. Undrar just hur Batra tog det. Skulle tro ändå att hon blev varm i magen att höra att hon hade rätt. I vad kommer jag inte ihåg.

    Hur som helst Bloggen har jag i dag inte färgat håret idag eller provar någon ny outfit eller upptäckt alla exklusiva hak i NY. Jag har kapat alla ruttnande rabarberstjälkar, huggit ner humlen, som klättrar på perennerna för att över huvud taget få något att luta sig mot. Pären är sedan en tid i princip uppätna och blasten och de minimala knölarna har jag förpassat till återvinningspåsen. Det har jag gjort. Samtidigt har jag studerat och funderat över hur vår trädgård kommer att se ur nästa vår. Andra funderingar är politikers språk. Vad säger de egentligen? Samtidigt rycker jag diverse ogräs. Och tänker.

     Det finns ett och annat ogräs i de olika partierna. Deras rötter tror jag finns i myllan fylld av fördomar, okunskap och ungdomlig kaxighet. Det är ju nya tider och jag hänger inte riktigt med i de aggressivisa tongångarna, som har som avsikt att skapa osäkerhet, skratt och framgång. Det är säkert så att väldigt många tycker att det är häftigt. Det var också ”slag under bältet” på Palmes tid. Visst. Men, det kändes ändå att det fanns någon form av värme i debatten. Kommentarerna var tagna ur verkligheten med humor. I dag kan jag tycka att vissa angrepp liknar selfies. Se mig! Hör mig! Och negativ respons ger bara större publicitet. Så vem bryr sig?

     Ja, solen har visat sig flera dagar nu och höstluften är skön för lungor och själ. Det är härligt att gräva i hård jord, kapa döda grenar och rycka ogräs – med hela roten i handen. Vilken triumf!

     Att få bort ogräs i politiken krävs att man glömmer sig själv för en stund, äger empati och en tro på människan. Det handlar inte bara om pengar. ”What our world need is a mix”. Är det sista jag gör denna dag. Alltså ser en text på tv:n, vilken säger något av vad jag vill säga. 

     Ja, du Bloggen. Det blev en del tankar idag. Glömde att nämna att jag kastat ut marktäckare, som ska utrota ogräsen till våren. Jag kastade barken omkring mig i aggressiva gester och det kändes så

himla skönt. Trots att jag inte hade så mycket att säga, eller hur?

                                 På återseende! Eva