DE HUNGRIGA

I dag har ungdomar stor press på sig, vilket det finns oändligt många rapporter om i olika medier. Oftast handlar det om tjejer, som mår dåligt. Varför? Ja, det handlar om psykisk ohälsa, anorexia, stress och press. Det finns otaliga uppgifter om de ”duktiga flickorna”, som jobbar hårt i skolan och kämpar för de högre betygen i skolan.

     Det är sorgligt att se unga människors kamp med sina kroppar, utseende och trend- känslighet. Jag har haft många kontakter med unga människor genom åren, då jag arbetade som lärare. På 80-talet var det ganska ”lugnt” vad gäller ideal och vad jag kommer ihåg var ungdomarna inte speciellt stressade. Åtminstone inte vad gäller kroppsideal. Det var också då gym började poppa upp och träningskläderna förändrades. Kommer ihåg att man redan då varnade för de narcissistiska tendenserna som började florera. Med häpnad studerade jag utvecklingen och den mer och mer hysteriska träningsivern.

     Promenader, damcykelturer, skidåkning på Storsjöns is och i skogen var mina ”rörelsemönster”. Frisk luft och kondition kändes bra för kropp och själ. Så småningom fick jag ta del av bodybalance och hamnade på ett gym. Bodybalance, poweryoga och pump blev mina favoriter. Efter ett pass bodybalance kände jag mig euforisk, kroppen blev smidigare och mitt inre blev harmoniskt. Det var den absolut bästa upplevelsen av träning jag upplevt i mitt liv. Men, ingenting varar för evigt och en höft gjorde det omöjligt att fullfölja vissa rörelser. Smärtan blev för svår och det var sorgligt att kasta in handduken. Därefter trevade jag omkring för att finna en ny form för fysiska aktiviteter, men fortsatt med stavgång, skidor, simning o.s.v. Slutligen hamnade jag på Friskis.

     På Friskis & Friskis provade jag pass, lite seniorgympa, kan man säga. Efter varje pass var jag på gymmet, fick instruktioner och sedan var gym min träningsarena. Intressant är att se olika typer av människor på Friskis, en del är hur vältränade som helst och de genomför övningar, som jag inte trodde fanns eller var möjliga att göra. Många vill säker gå ner i vikt och de kämpar på medan andra kämpar med sina tunna, tunna kroppar – de hungriga?

     Det är i mina tankar ”de hungriga” finns, för vad vet jag – egentligen? Kanske är den unga kvinnan ovanligt smal till sin läggning, kanske är de anorektiska armarna hennes normala form, kanske är hon inte alls hungrig utan åt en bastant ”hotellfrukost” innan träningen och den platta magen ett resultat av träningen. Så kan det vara, eller hur? Men, jag tror inte att alla dessa unga, magra kvinnor fyller sina kroppar med nödvändig föda. En del av dem är säker hungriga – väldigt hungriga. Denna sjukdom är riktigt hemsk och det handlar inte om ideal utan om kontroll, sägs det. Å andra sidan finns det antagligen en lång lista på orsaker till anorexia. Det är vad jag tror.

     Som ung ville jag banta och tog bort såser, socker, vilket tog bort några onödiga kilon. Efter ett Friskispass i dag är jag utsvulten. Maten är en glädje och medvetandet om råvarorna har gjort själva ”intaget” mer hälsosamt. Någorlunda sund kost och träning har gjort att min kropp känns lättare och höften, som fortfarande är ”artrosisk”, håller sig i skinnet. Visst har jag varit hungrig många gånger då jag haft sen lunch och middag; då blir jag alldeles tyst och/eller lik en tiger på jakt. Det är då jag lägger en tanke på ”de hungriga”. Hur orkar de?    Det måsta vara smärtsamt att ständigt gå hungrig. Att som förälder se sitt barns sjukdom torde vara vara likvärdigt med tortyr.

     ”Att vara sig själv” är ett uttryck, som svävar omkring överallt. Hur lätt är det att vara sig själv? Vi har ju olika koder i olika sammanhang, som man lär sig genom åren. Ungdomar har sina krav, som kanske inte alltid uppfylls. Man trevar sig fram och kommer kanske underfund med att det ”perfekta” inte finns. Att jobba mot fullständig perfektion blir ett Sisifosarbete med stress, press och besvikelse. Kommer man till insikt om det kan man söka sig fram till att vara sig själv. Förhoppningsvis får vi hoppas att ”de duktiga flickorna” får lön för mödan, inte bara på gymmet utan deras ambitiösa jobb i skolan.

                                           På återseende! Eva