Ja du, vi har nu
varit tillsammans ett antal år du och jag. När jag ser din lista full av texter
finner jag rubriker, som hamnat på månens baksida känns det som.
Ja du bloggen, hur
mår du egentligen? Du vet väl att jag alldeles nyligen matade dig med en text
fylld av tvivel. En känsla av good bye, liksom. Du kräver så mycket: ständig
uppdatering, bra formuleringar, mindre elände och mer humor. Det kostar ska jag
säga. Du är ju inte längre så privilegierad som förr, om man så säger.
Sidvyerna stod sig bra ganska länge, eftersom jag skrev texter på löpande band.
Ett tag var jag så stressad då sidvyerna danade att jag kände mig tvingad att
mata på med en snabbmat, som t.ex. en dikt eller två. I skrivbordslådan finns
en uppsjö av dikter, som jag bearbetade i fem minuter och sedan tryckte jag på ”skicka.”
Just nu sitter jag i en lägenhet i
Åre/Björnen. Solen skiner, träden svajar i en lätt bris. Det är andra gången
jag upplevt sommar i vinterlandet. De sommarklädda backarna lyser gröna och
högst upp på fjället syns små vita fläckar av snö. Skogen, träden är mina
element men tycker att backarna är vackrare i snöskrud, då sommaren exponerar
de fula, brutala operationer som naturens backar blivit utsatta för. Ska man
vara fin måste man lida pin. Så klart. Utan snö i backarna kan ingen åka skidor
i backarna, vilket är själva näringen för Åre/Björnen.
Har jag försummat dig bloggen? Trots att
denna sommar har varit en av de sämsta på grund av kyla, kalla vindar och en
del regn, torde det ha varit läge att utfodra dig, bloggen. Men, det har jag
inte gjort. I stället har jag sytt en duk, rensat ogräs, fikat med trevligt
sällskap och så vidare. På nätterna har jag skrivit inlägg i min skalle vilket
skapade sömnbrist och på morgonen var alla inläggsord försvunna. (Det är ingen
ursäkt men du vet säkert att det finns något som kallas för semester, eller
hur)?
Hur som helst bloggen måste vi kanske
fundera på om någon över huvud taget läser våra inlägg. Ibland blir det tydligt
med kommentar via Facebook. Jag försöker att minimera inlägg på FB, då jag är
rädd att du ska bli generad. På nåt sätt försöker jag skydda dig från slikt.
Vem läser inläggen? Jag har upptäckt att människor frekvent öppnar dig bloggen.
Frankrike, Tyskland, Spanien, Ukraina, USA är några exempel. Ja, Sverige är ju också med. Ibland har också
Ryssland varit aktiv. Då undrar jag om de kan svenska eller om det är någon
svensktalande som läser våra texter. Kanhända är det bara några som googlat och
du bloggen har poppat upp och på något sätt har du kommit in i statistiken.
I dag är en dag för ord. Kanske inte så
många, inte så långa utan okomplicerade och lättsamma. För att solen skiner,
luften är frisk och fåglarna kvittrar. (Ja, det sista är inte sant. Inte många
fåglar kvittrar här och jag har länge undrat varför. För några år sedan var
lägenhetens balkong här i Björnen konstant överfull med fågelskit, vilket
bevisar att det finns en hel del fåglar här). Numera landar inte dessa fåglar
på räckena då de är täckta av gummitaggar, som gör landningen obekväm.
Ja du bloggen. I dag har jag matat dig med
lättsmälld föda. Vi får ta itu med orden, kontexten, komplexen och laxen, eller
hur? Det ordnar sig alltid om man tar det som det kommer. Right on!
På
återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar