dina minnen kapas
likt vågen som bryts
du surfar på
dagsform och väderlek
i en lagun stannar
du i lugna ord
tanken vilar mot den
jämna vattenytan
studsar mot
bergväggen – som ett eko
fram och tillbaka
och klingar ut mot
vindens krusningar
mot ditt hjärta
och den röda
solens skymningsrum
en människa känner
dina krig som
du kramar musten
ur i drömmarna
tiden ebbar ut
bland drönare och
duniga vita skummande
vågor
du bor i en
självläkande kropp
*
sommar utan doft
svalor piper i
solen
framför höstexil
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar