Stroppar som snoppar

Eftersom jag alltid har slukat böcker i alla valörer, mest romaner, skrivna av både män och kvinnor, har jag lärt mig mycket om män, tonårsgrabbar och deras snoppar. I några av dessa böcker har författarna redovisat tävlingar i snoppstorlekar. Dessutom har jag hört föräldrar till sina söner i förpuberteten berätta om sönernas funderingar. I dag är ungar/ungdomar inte rädda för att tala högt om sina tankar: ”min snopp är så liten. Du skulle se Kalles snopp! Den är enorm,” säger en något nedstämd kille till sin mamma. Det kan man tycka är lite gulligt ändå.

     Detta med snoppen är ett känsligt ämne och i böckerna har jag tagit del av tävlingar i att pinka längst, snoppens längd och så vidare. Detta beteende är inte jämförbart med EM eller VM, men verkar ändå vara väldigt prestigeladdat. Snoppen har betydelse. (Ja, utan snopp blir det inga barn eller det skulle bli brist på barn i alla fall. Nu finns det ju en hel del andra produktionsmetoder för tillverkningen av barn).

     När killarna når den mer vuxna åldern minskar säkert pink- och snopptävlingar, men jag tror faktiskt att man studerar varandras ”sak” i t.ex. en bastu.

Kan det ha att göra med den manliga normen? Rädsla? Eller är det bara en omsorg över snoppen och snoppens utveckling?

     En föreläsare, som samlade elever i gymnasiet talade mycket om snoppen och dess betydelse. Hon sa att små pojkar tidigt upptäckte snoppen, som de titt som tätt pillade på och fick tröst av. Som en ritual, som en trevlighet, liksom. Hon påpekade att flickor, som hade liknande manér oftast blev tillrättavisade. Deras förmaningar fick oftast effekt, då barn oftast förstår att någonting är fel, skamligt. Pojkarnas ”jammi-jammi” är ingen stor sak, menade föreläsaren, som hade flera betyg i sexologi. Föreläsningens tema var, i mina ögon, hänsyn.

     Ja, alla ungar, tonåringar upptäcker sina kroppar så småningom och det är väl inte mer med det. Att sedan vuxna människor, (läs män) ibland viftar med sina snoppar, visar upp sina troféer offentligt, är svårt att acceptera.

     Ja, vad är det med snoppar, egentligen? Visst, det finns en mängd olika konststycken med fallossymboler, som t.ex. fruktbarhetsgudar och i antikens Dionysoskultens karnevalståg och nordisk mytologi med mera. Många ser tydligen byggherrars höghus som fallossymboler och i vardagen ser man, om man vill, se ett moln, ett träd, en svamp, som en fallos. Om jag tänker efter har jag faktiskt sett en hel mängd av dylika symboler på gallerier, museum, gallerier.

     Aristofanes var en hejare på att vara frispråkig och publiken förväntade sig sexuella antydningar. Det fanns tydligen en stor öppenhet utan skam på den tiden. Ett icke-puritanskt samhälle, kan man säga. Shakespeare var heller inte buskablyg i sina dramer. Men, utan ordet ”snopp,” vad jag vet.

     I dag, den 7 augusti finns det ännu en liten artikel om snoppar i DN. Programledaren för ”The Specialist,” Eric Bolling, ska ha sänt osedliga bilder till några medarbetare för några år sedan. Denna nyhet har blivit bekräftad att några personer har fått meddelanden med sexuella antydanden och bilder på underliv har skickats från ovanståendes telefon. Tja, vad ska man säga. Det är kanske stroppar som snoppar, om man så säger. Är det inte alldeles för många snoppar i omlopp? Eller ska man säga: det är mycket nu.

                                                 På återseende! Eva