Alla barn föds nakna. Det är en sanning. Alla barn föds fria. Det är helt enkelt inte sant.
I en hotellmatsal i Barcelona sitter ett gäng ungdomar mellan 25 och 30 år. De vill ha en öl i baren innan middagen serveras. Imposible! säger den unge mannen som har hand om både bar och matsal. Nu håller jag på med middagen! säger han. Ungdomarna kommer från Finland och de pratar, skrattar och inte ett enda satana, perkele ramlar ut mellan deras läppar. Servitören blir nervös, verkar rädd för att de ska bli riktigt fulla och ännu mer höljudda. Han blir barsk i tonen och de ser sårade ut.
Kvällen efter sitter ett sällskap av medelålders kvinnor och män med en präst som styr och ställer. Vid det dukade bordet ber de bordsbön, korsar sig och äter och dricker en hel del vin. Tuggor och prat med en ljudnivå som tangerar gränsen för illamående. Samma servitör är nu inte nervös men lika korthuggen i sina svar som till de finska ungdomarna. Han fjäskar inte för någon, gör ingen skillnad. Kanske hade han dåliga erfarenheter av tidigare finska sällskap, vilket denna gång kom på skam.
Människovärde, vad menas med det - egentligen? Ja, du behöver bara se tv-nyheterna för att förstå att ett människoliv inte är lika mycket värt i alla länder. Jag kommer t.ex. aldrig att besöka Indien; det skulle kännas lika meningslöst som att åka till galciärerna och lägga ut presenningar över dem. Under mina dagar i Spanien funderade jag en del på likheter och skillnader mellan länders kultur, attityder, jämställdhet och fördomar.
För några år sedan i en liten stad nära Nice frågade jag efter priset på en blyertsteckning av Salvador Dali. Kvinnan i galleriet svarade inte utan scannade hela min uppenbarelse. Mannen som också arbetade i butiken muttrade om att hon var ohövlig. Kvinnan ryckte på axlarna och sa något om att jag säkert inte hade råd med denna teckning. Hon hade helt rätt naturligtvis. Mais alors?
Kanske kan man säga att jag sedan dess har fördomar mot franska, kvinnliga bodknoddar i en liten by nära Nice. Ja, nu säger jag det, rakt ur mitt hjärta, ocensurerat - de är fullproppade med högfärdsskit! Voila!
Vi föds. Sedan händer något på vägen. Någon föds i ett fångläger i Sibirien, en annan föds på ett slott. Någon har en röst som belönas med högar av pengar. En kompis blir ett gatubarn.
Många stora artister, de som blev bara 27 år, använde sina pengar ohälsosamt då de satsade på droger av hög kvalitet. Sedan dog de. Vilket slöseri! De hade ju kunnat köpa hur många presenningar som helst.
Hur som helst så föds vi nakna, men den dag det visar sig att ett barn har fötts med sparkdräkt med Messi på ryggen, då kanske det också sker ett mirakel vad gäller människors frihet och möjlighet att välja sina liv. På återseende! Eva
Bra Eva. Tänkvärt.
SvaraRadera