Sommaren har varit "så där"

På Frösöns kafé med utsikt över sjö och fjäll har jag mitt avskedsfika, eftersom det är här jag oftast välkomnar sommaren. Himlen är svart i öster och ljus i väster. Solen skvätter över kohagen denna söndag den 18 augusti då jag tar farväl av sommaren. En varm vind ger korna i hagen en bra dag utan alltför många påträngande insekter.

     Klart att man vill ha en sommar med ljus, värme, sol och svalor då vintern i Jämtland är lång och kall. Vi vänder våra ansikten mot solen varje gång tillfälle bjuds då vintern håller på att plana ut. Då har vi glömt den kalla sommarvinden, hotet om frost, och sommarbad som fryser inne. Vi tror fullt och fast på den annalkande sommaren och städar undan vintern med rosor på kind och solsken i blick.
     Det pratas väder överallt och visst har t.ex. stockholmarna svettats denna sommar samtidigt då vi gick omkring med mössa och vantar och – frös. Andra säger att vi har haft ”en mycket fin sommar, tycker jag nog” och någon har sett ett äpple på sitt sjunde äppelträd. Vintern tog livet av sex av dem men det sjunde är något av ett underverk.
     Hur blev då denna sommar? Den blev så där. Självklart är sommaren i princip alltid ”så där”. Bor man i Jämtland är det bara att gilla läget, face the fact, liksom. Då hänger man inte undan ungarnas vinteroveraller i april.  De hänger på kroken i hallen året runt. Mössor, vantar och tossor finns nära tillhands, så klart.
     Det händer att snön kommer i början av oktober eller så kommer snön lite närmare jul och då får vi frysa ända in i märgen en längre tid. Men det finns lösningar. Man syr  sig helt enkelt en anorak av björn-, säl- eller vargskinn. Svårare än så är det inte. Det gäller att skaffa kläder mot kyla, väta och svårmod. Sedan kan man leva lycklig hela vintern och bli överlycklig då vårvintern visar sig.
     Hösten är något nytt. En tid då man byter papper på sina skolböcker och köper nya pennor, pennskrin och eventuellt en ny ryggsäck. Så var det då det begav sig på 50-talet och jag kan än i dag känna doften av papper, nya böcker och ringblommor. Hösten var en det nya året för mig. 
      Nu använder vi snart inte pennor eller böcker, som man vänder pappersblad i. Trots det är hösten för mig en vändpunkt, en möjlighet att lära sig spela munspel eller lägga in västeråsgurka.
     Visst har jag också sökt värmen och solen denna sommar och mött en kolossal värme i Barcelona. Då längtade jag efter Frösön svala vindar och lovade mig själv att bli lite mer ödmjuk inför vårt norrländska klimat.
     Jag ser fram emot nästa sommar då jag ska plantera äppelträd, rosor, rododendron, apelsiner och mandelträd i min jämtländska trädgård.
                                                                                  På återseende! Eva