fredag 9 augusti 2013

Tänk om Northug vore svensk för en dag eller så?


En skidtävling utan Northug saknar spänning; blir till utspätt vatten. En tävling utan Björgen och Johaug kan ha sina fördelar men det finns alltid någon norsk tjej i spåret som kan ta en medalj. Det är norskt som gäller i skidspåren.
  Hur kan det komma sig? Går de norska skidåkarna på oraffinerad olja eller är det kampen mot svenskarna som driver dem?
     Jag tycker Northug är utmanande, rolig och sympatisk. Norge och dess folk har alltid varit mina favoriter ända sedan jag ”lärde känna” dem i slutet av 60- och början av 70-talet.
     Då arbetade jag varje sommar i Svinesund, vid gränsen till Norge. Sålde korv till ¨norskarna¨, som kom över Svinesundsbron till Sverige. De köpte plasthinkar och potetstappe med tyttebär. Det var trivsamt med alla olika norska dialekter. De tittade in i kiosken och frågade vänligt och ödmjukt: hva er det grönne för noe? (Det var gurkmajonäs, som kom att bli deras favorit).
     Det var då. Och. Nu är nu.
     Nu skvalpar oljepengarna i fickorna, som växlas mot lådvis med sprit i gränshandeln. De norske köper stora hus i Åre, Storlien, längs kusterna. Ja, man köper. Och köper. Svenskt. Behöver inte buga längre och bilen har ett fint märke.
     I Oslo vill man inte längre bli serverad av en svensk. Man är trött på svenskar. Det kryllar av svenskar i Norge. De är överallt, som ohyra. De kryper omkring i alla näringar likt kackerlackor, och skalar bananer.
     De är lite kärvt alltså. Det råder en viss obalans mellan Sverige och Norge känns det som. Därför tror jag att det skulle vara bra om Northug flyttade till Sverige för ett par år eller så. Han skulle kunna träna med Zlatan i Åre och dricka kaffe på Copper Hill med prinsessan Madeleine.  Bjuda in Johaug och hela norska landslaget på studiebesök, äta vildfångad lax och pölse med det grönne.  
     Petter kunde mingla på norska från Skåne till Kiruna. Träna pardans med Hellner för att genomföra skidåkning hand i hand i en enda stor Norsk-Svensk skidkram.
     Om Northug kom hit till oss med sina skidor, lusekofta och sin humor, skulle hans närvaro skapa en bra grund för fredssamtal. Det behövs någon form av medling mellan Norge och Sverige. Visst har svenskarna varit väldigt kaxiga, när det begav sig, och hanterat Norge styvmoderligt. Nu är det dags att be om ursäkt för detta. Ja, ungefär som man i Australien för en tid sedan bad aborigenis om ursäkt.
     Norge borde därefter be om ursäkt för deras bemötande av svenskar, framför allt svenska ungdomar. Innerst inne vet väl alla människor i detta land att de helt enkelt inte klarar sig utan svenskarna. Innerst inne vet alla också att Zlatan är större än Northug. This is the truth, the whole truth and nothing but the truth.
                                   På återseende! Eva

 

 

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar