Rosa post-it-lappar med åtgärdsprogram

Ingen vet att jag bär mina minneslappar i fickan

                       rosa post-it-lappar med åtgärdsprogram:

                         gratulationskort

                       limstift
                       hudkräm från Apoteket.

                      Jag bär dem slarvigt, de är faktiskt glömda
                      när jag vandrar hemåt med gratulationskort, limstift,
                      två hekto lösgodis och
                      hudkräm från Apoteket. En liter ekologisk mellanmjölk
                      slinker med för att hedra minnet av den tid vi lever i -
                      den snabba tiden, den oroliga tiden, den självutlämnande tiden.

                      Man kanske skulle börja twittra, skapa ord, skapa brus,
                      hänga med, chatta, kratta, skratta, och öppna sinnet.
                      Det finns så många ord, så mycket prat –
                      att orden kan bli  börsnoterade.

                      Det saknas en Candide med klös, i vår tid,

                      säger man på kulturnyheterna.
                      Innerst inne är jag en bombare – i smyg förstås.
                      Och då undrar jag om sjätte ordet i meningen ovan blir
                      belyst och avläst av en whistleblower eller FBI?

                      Mina post-it-lappar ställer mig på jorden och det spelar

                     ingen roll vad du säger – egentligen.

                     
                     Du behöver inte ens veta vad du säger – du talar och vi lyssnar.
                     Du kan få värme från en kakelugn eller bygga ett hus bredvid skorstenen 

                     hos dem som sitter i TV och pratar om placeboeffekten 

                     eller fyllan på Stureplan.

                      Du kan plantera din framtid, vara med på tåget, ha alla hästarna

                      på grönbete, sitta på parkett, bakom börsuppgång och fall och
                       samtidigt sälja din själ.

                      Du kan bära dina minnen utan post-it-lappar och veta vart du
                      är på väg utan att kvittra, men se en fågel och verkligen se den.
                      Andas frisk luft utan att kväljas och vänta din sanning.
                      Det är ingen rockn´roll precis, men kan bli en tango.
                      Du kan möta mannen med ett äpple i sin portfölj
                      och  bära hoppet bakom ögonlocken.
                      Ni kan bära varandra genom terrorn.

                                                                                        På återseende! Eva