Sju sorters kakor och främmande

I säsongens sista Babel presenterades boken  Sju sorters kakor, vars tillkomst började med att ICA-Kuriren utlyste en kakpristävling och den första upplagan kom 1945 och har därefter uppdaterats ett antal gånger.

     Det var alltså hemmafruarna som tävlade med sina kakrecept. (Ja, det fanns kanske en och annan förvärvsarbetande kvinna, som också bakade förstås). Kanske.

     Kommer ihåg alla dessa kakor hemma i byn på 50- och 60-talet. Det var godsaker som: finska pinnar, bondkakor, nötkakor, drömmar, chokladkakor, syltkakor och många fler. Kakbak var ett hantverk, skulle jag vilja säga. Kakorna bevarades ofta i plåtburkar och vi ungar gick oftast rakt på burkarna efter skolans slut. Socker. Det var sockret, som dämpade hungern innan det var dags för middag.

     Min mamma bakade rent himmelska drömmar. Jag har receptet och har ibland provat dessa drömmar. Ibland blev kakorna alldeles nära himlen, men när Kronoljan försvann i affärerna gick det inte lika bra. Varför försvann Kronoljan? Varför? Antar att t.ex. rapsoljan är lika bra, kanske rent utav exakt som Kronoljan, men det känns inte rätt. Jag saknar Kronoljan. Så är det bara.

     Klart att det fanns kaffebröd i stugorna. Viktigt att kunna plocka fram något gott – om man skulle få främmande. Få främmande? Ja, så sa man om man väntade gäster. Sista gången jag hörde någon säga ”vi ska få främmande” var länge sedan nu. En främmande är som en främmande man, en främmande kvinna eller liknande. Lite som Främling, men då blir det Carola. Hej Främling!  Då blir det Grytans asylboende och deras aktiviteter, som nu är vida kända på grund av engagerade unga tjejer, som ordnar utflykter, språkkafé, fotbollsspel, körsång, för att ta några exempel.

     Jag har min mammas kakrecept i en bok och har ofta bakat mazariner strax innan jul, då jag varit ganska utmattad, trött och stressad. Då har jag pillat med dessa bakverk. Nästan som om jag vore en självplågare. Men, visst kan man säga att det är mödan värt. Samtidigt efter att alla har smakat dessa glacyrklädda kakor, ligger de i frysen fram till påska. (Om inte någon upptäcker de bortglömda kakorna. Någon som är desperat ute efter en sockerchock kan då på några minuter tömma kakburken).

     Jag är ingen bagare. Tvärtom. Jag är ganska usel, helt enkelt. Brukar skylla på ugnen. Har faktiskt uppriktigt sagt haft riktigt dåliga ugnar men kommer ihåg en ugn som gjorde mina långpappekakor höga, luftiga och riktigt trevliga. I dag har jag en varmluftsugn, som jag håller på att bekanta mig med. Sist var vi riktiga polare och rulltårtan var nästan lika bra som i min bästa ugn. En rulltårta kräver en hel burk ekologisk hallonsylt. Det är inte vettigt på nåt sätt. Förr i tiden fylldes mången rulltårta med egenhändigt plockade hallon. Åtminstone på landsbygden.

     Tja, får för mig ibland att bläddra bland mammas bakrecept och fastnade för mjuk pepparkaka. Helt koncentrerad på ingredienserna, mått och vispning och omrörning, fick jag en bunke full med smet, som rann över kanterna. Det måste ha varit någon vajsing på kvantiteterna. I värsta fall hade jag helt sonika kunnat kasta smeten rakt ut på kasa eller avloppet, men den här gången sansade jag mig och fyllde två formar. Hade inte den minsta tanke på ett lyckat resultat, men det visade sig bli en god och saftig kaka att lägga i frysen. Bra att ha om det kommer främmande.

     I dag är bakning ingen hemmafruaktivitet. I dag sätter ungar igång bakprojekt, som vore det den enklaste sak i världen. Och ungdomar bakar cupcakes utan att blinka. Bakningen har eskalerat till att bli konst, artisteri, ögonfröjd och väldigt åtråvärt. Jag är själv väldigt noga med att i princip varje dag äta en kaka, bakelse. Det bästa är ändå semlan. Jag längtar. Till dess skulle jag gärna vilja bläddra i Sju sorters kakor. Bara för att. Liksom.

               På återseende! Eva