I
dag den 8 maj har varit en riktigt fin vårdag på Frösön, ja, kanske rent utav en
sommardag med en behaglig temperatur. Fler och fler vårlökar dyker upp lite här
och pyntar de vintertrötta gräsmattorna med blått, vitt, rött, gult.
Det blir bråttom: löven ska bort, altanen
ska skrubbas, räcken ska tvättas, pioner vill ha jord uppblandad med kodynga,
lite ogräs ska ryckas upp med rötterna o.s.v. Det låter ambitiöst, men faktum
är att vårlökarna är de som gör mig glad. När sedan allt blir grönt, grönare,
och grönast har ogräset tagit över och ryggen kroknar på tanken på en perfekt
trädgård.
I stället kan man gå en liten bit bort,
mot Ändsjön, en fågelsjö i en gammal liten skog. Det är ett litet paradis bara
några steg hemifrån och vi är nästan aldrig där. I dag var det dags.
Vi tog oss runt sjön på stigar fulla med
rotsystem kringlande längs vandringsleden, som håller på att berikas med nytt
virke över de mest sumpiga sträckorna. Korna kommer snart att vandra i
anslutning till sjön, som innehåller en stor mängd vass. Här trivs fåglar och
uppe i ett av fågeltornen hörs en tjatter som i princip överlappar ljuden från
de flygplan, som är på inlandning på Frösö flygplats.
Uppe i tornet sitter en entusiast med en
fantastisk kikare och en kamera, som fångar fåglarna på långt avstånd. De
fåglar vi ser är: svarthakedopping, bläsand, sothöna, skrattmås. Ja, jag hade
ingen kikare men lärde mig en massa fågelnamn av entusiasten, som verkligen
hade gedigna kunskaper. Den minsta anden i sjön är en kvicka, vilken jag aldrig
har hört talas om.
Det plötsliga kaos som utbryter vid jämna
mellanrum orsakas av en brun kärrhök, som söker mat. Måsarna jagar bort honom,
får in ett näbbnyp i luften. Mäktigt att se en för mig okänd hök, som svävar på
stora, vida vingar kring sjöns vass och häckande fåglar.
Jag har en gång i tiden kunnat
identifierat fågelläten, men det var i Ångermanland nära skog. Den man som
berättar om exotiska fåglars färger på kragar, huvuden med mera öppnar en
stängd dörr. För mig tillbaka till några av de kunskaper och intressen jag en
gång haft. Och. Förstår att det nu finns
tid till både fåglar och fler fågelsjöar bortom Frösön. Men, absolut inte mer
ogräsrensning.
På väg hem går vi runt sjön åt andra
hållet och klättar upp i fågeltorn nummer två. Där uppe står ännu en entusiast
med ännu värre utrustning på ett stativ. Vi får se en bild av den bruna
kärrhöken med middagen hängande i näbben. Han tipsar oss om att vi ska studera
fåglarna klockan sju på kvällen. Det är den bästa tiden, säger han.
Det ska vi göra. Dessa fantastiska bilder
vi sett i dag kommer vi antagligen aldrig att skapa. Vi nöjer oss med några
närbilder på ett litet vattenfall och en blåsippa. Bara tanken på
entusiasternas utrustning tar oss ner på jorden. Men, vi tackar för dagens
soliga och trevliga lektion i fågelskådande. Upplevelsen i sig räcker långt.
På
återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar