Himmel och helvete (Agaat av Marlene van Niekerk)

Apartheidsystemet i Sydafrika avskaffades 1996 och Marlene van Niekerks roman skildrar detta samhälle från 40- tal till och med 90-tal i sin roman Agaat.

    I boken får vi följa Milla de Wet, en lantbrukare i Sydafrika , som redan på bröllopsdagen upptäcker att hennes man Jak är en kvinnomisshandlare, som fortsättningsvis visar allt sitt innehåll: narcissism, psykopatisk aggressivitet och rasism. Så småningom får de en son, som i princip kommer att bli Agaats barn.

     Agaat tillhör Millas mors arbetare och hon berättar att det finns ett misshandlat och ”undanskuffat” barn i barackerna. Milla, som då har varit barnlös i flera år, besöker barackerna och ser misären och en rädd, mager, sjuk flicka. Milla tar henne hem till sig utan medgivande av sin man.

     Jak kallar den nya familjemedlemmen för hottentott, neger och tål inte se Millas ansträngningar att få detta barn att öppna sig: skratta, leka, prata. Så småningom blir detta barn centralt, då hon får större och större koll på jordbruk, uppfostran av de Wets son. Man kan säga att Agaat och sonen blev en symbiotisk härva på farmen, en konstellation, som ingen antagligen räknat med, men som skapade svartsjuka, då sonen helst ville vara med Agaat.

     Denna roman handlar om de vitas makt och den svarta befolkningens slavarbete, underläge och bristen på rättigheter, (t.ex. skolgång). Van Niekerks skildring av de vita farmarna visar deras inställning till den svarta befolkningen, som ska tuktas, lyda, hålla sig på sin plats och visa tacksamhet i konversationer och handlingar i boken.

     Agaat blir så småningom fullmatad med alla typer av kunskaper och blir likt ett geni, en hårdför ledare, som anpassar sig. Hon blev en ”människa” genom Millas omsorger, uppfostran, pedagogiska lekar och – en hel del bestraffningshot, lögner och manipulation. Agaat ser Milla som sin nya mamma, men när Milla får en son, blir hon förpassad till sitt skjul och blev en allt i allo i huset. En slav, en mycket värdefull slav på grund av hennes iakttagelseförmåga, intelligens.

     Agaat visar allegoriskt det Sydafrikanska samhället med en enorm massa ord, rim och ramsor, dikter, musik, fjärilar, oxar, tjurar, lamm, broderier, sjukdom. Det blir ett drama med fyra personer. Dramats huvudperson är Agaat, som på något vis blir en symbol för övergången till ett mindre ”rasåtskillnadssamhälle”. Blir hon ett offer eller en hjälte? Ja, personligen känner jag att hon fått lön för mödan efter ett oändligt komplext arbete på denna gård. Hon genomskådar alla, är smart, men mest av allt älskar hon ”sitt” barn, Jakkie, som hon också hjälpte till att förlösa i en bil, bara cirka femton är gammal.

     Marlene van Niekerks bok är ett epos, som visar både himmel och helvete i ett land som inte utgår ifrån människors lika värde. Tvärtom. De vita med gårdar, stora jordbruksarialer och makt betraktar de svarta enbart som arbetskraft. Kanske är det därför van Niekerk skapar Agaat med stort intellekt och intelligens? Är det en rasande författare som skriver dessa sidor? Jag tror det. Det finns i princip ingen skildring av det goda, men Agaat betyder god och frågan är om Agaat blir en god människa. Varför skulle hon vara god? Tror egentligen att hon tar ut sin hämnd mot det förtryck som beskrivs i hennes liv, hennes brist på tillhörighet.

    Samtidigt är denna bok fylld av underbara meningar med fantastiska metaforer, beskrivningar av djur, som beskrivs som vore de vackra drömmar, Hennes språk innehåller humoristiska förvrängningar och sentimentaliteten finns inte. En vacker beskrivning av ett vackert land som allegoriskt skildrar missförhållanden i ett patriarkatiskt och rasistiskt samhälle. Trots delar av det poetiska uppfattar jag bokens innehåll som hårdkokt, ”raka rör” med relevant ironi.

     Det finns en mix av himmel och helvete; nejlikor, hortensia, agapantus, rosor, örter, riddarsporre, vallmo, linväxter i långa rader och Agaat och Jakkie, som små barn är gott, medan alla andra är mer eller mindre nära helvetet i skildringen av detta land.

     Agaat är en av de bästa böcker jag läst på mycket, mycket länge.

                                 På återseende! Eva