Mello med Obama, Löfven, Rasmussen, Solberg och Putin

I kväll smäller det – på Globen. Eurovision, som man säger på utländska. Tidigare har jag, som den gnällspik jag är i tid och otid, skrivit nedlåtande om melodifestivalen efter att ha lyssnat på de svenska artisternas väg mot final. Har nu lyssnat på en del artister från olika länder och blivit imponerad av deras röster, scenframträdande och de glamorösa arrangemangen. Kostar det, så smakar det.

     Ryssland är visst en av favoriterna. Det ryska språket är så vackert, men så klart sjunger Sergej Lazarev på engelska, som så många andra.

     Kommer ihåg en rad melodifestivaler från en svunnen tid, när de finska bidragen inte fick så många poäng. Kanske hade de klarat sig bättre, om de framfört låten på engelska och i år är de inte med.

     Är Eurovision en sångens OS? Inte fullt ut. Det saknas en hel del länder för att bli ett OS. Israel och Australien är liksom undantag. Hanna Fahl skriver i dagens DN: ”Vinner rätt låt ses vi i Australien.” Den som lever som se.

     Ingen kan väl ha undgått Obamas träff med Nordens statsministrar. Vi ser bilder på glada miner och samförståndet mellan dessa ”ledargiganter” är stort. Så stort att Obama tycker att diskussionen dem emellan har en tendens att bli ointressant. En person saknas i denna konstellation – Putin. Medvetenheten om detta möte får Putin att gnissla tänder, slita sitt hår, inte i förtvivlan utan i ilska. Skulle jag tro. Han får ju inte vara med. ”Jag är stor nog för att vara i centrum. Mina muskler är enorma och där sitter de och talar om Ryssland. Med vilken rätt ifrågasätter de min kapacitet. Min pondus. De ska inte lägga sig i! Basta!” skriker Putin mot sin himmel, som inte är helt molnfri. Och konspirationsteorierna gror i hans huvud och blir ett radband i olika färger, laddade med hämndens ljuvlighet.

     Men, han kan bli inbjuden till MELLO med Obama och de nordiska statsministrarna. Utan poängbedömning, points och tjafs. Nej, det ska vara låtar med tema Make Love not War!  I ett glittrande samförstånd i regnbågens färger.

     Löfven sjunger progg, Livet är en fest. Rasmussen ställer upp med en tonsatt version av HC Andersens saga Kejsarens nya kläder. (Lite osäker på huruvida det inte är Putin, som ska framföra Kejsarens nya kläder). Solberg sjunger Ja, vi elsker dette landet. Det blir nog så att Putin får sjunga en folkvisa, Kosack-vaggvisa. Och sist, men inte minst får Obama kräma på med Whole Lotta Love av Led Zeppelin. Islands statsminister, utan Panamahatt, visslar tillsammans med Finland. Oh my! Vilken fest!

     Sedan avslutar de med en stor kram i en gemensam kör med Vem kan segla förutan vind. En världskram för alla människor i syd och nord, öst och väst. Slut på tjat om NATO, upprustning och hot.

     Ett hallelujamoment i vilket alla får vara med och leka, ingen ska behöva stå utanför. Putin blir snäll, glad och go´, så upplivad att han börjar tro – på Love and not War!

     Undrar just om jag verkligen orkar lyssna på hela Eurovision i kväll. Kanske lite chips kan få mig att sitta länge framför tv:n. Det är bara det att det inte är lättsaltade lantchips, som inhandlats utan dillchips. Så sad! Må bäste hen vinna!

                                 På återseende! Eva