Trygghet, säkerhet och ärlighet är inte en självklarhet

Klart att det vore fantastiskt att få åka till Rio, besöka OS-arenor, ta del av den världsberömda karnevalen, få dansa lite till sambarytmer. Efter att ha läst DAGENS NYHETER. LÖRDAG den 30 april är jag skeptisk, eftersom Henrik Brandao Jönssons reportage RIOS FLYGPLATS OS OROSMOLN beskriver den nyrenoverade Tom Jobim Airport, vars säkerhet styrs av korruption.

     Författaren har passerat denna flygplats väldigt ofta och irriterat sig på att bagageutlämningen alltid är väldigt sen. Han bestämmer sig för att en gång för alla göra en noggrann undersökning av orsaken till väskornas förseningar. Han ”ramlar” in i en labyrint av svar på frågan med hjälp av en åklagare, som bl.a. fått fått till uppgift att utreda rikspolisen. För att göra en lång historia kort blir det en resa in i den korrumperade världen.

     Högre ämbetsmän, poliser, säkerhetsvakter är involverade i de sena väskornas ankomst. Människor som flyger fram och tillbaka till USA med väskorna fulla med t.ex. it-prylar får sina väskor ”bakvägen”, om man så säger. Medier kallar flygplatsen för schweizerosten, ”eftersom den har så många hål”.  Smugglarna slipper säkerhetskontroller och skatt för icke tullade varor. ”Du skulle kunna smuggla in en atombomb,” säger åklagaren Marcelo Freire. Bevis finns, men vilken domare törs häkta någon av dessa kriminella, som omfattar omkring 100 människor?

     Denne åklagare är en mycket modig sådan och han är rädd. Rädd för de inblandade och har blivit hotad  Klart att det handlar om pengar, mutor.

     I artikeln nämns det egyptiska planet som kraschade på grund av en bomb och frågan som ställs är hur det är möjligt att en bomb kan undgå säkerhetskontrollen.

     Just den frågan i artikeln fick mig att reagera lite extra. Artikeln i sig är inte helt överraskande, men ändå osannolik. Textens handlar om Brasilien och lästes  som en begränsad företeelse med hopp om att de kriminella elementen kanske lägger ner kravet på mutor under OS åtminstone. Men, tanken går vidare och då blir frågan: hur många flygplatser i världen har dessa rutiner, denna korruption och klanverksamhet, som ingen törs engagera sig i på grund av rädsla för repressalier i form av hot, våld och i värsta fall döden? 

     Var finns tryggheten i en värld fylld av kreativt skapande av barbariska vägar till pengar, skräck, hot och rädsla. Dessa kriminella skapar en otrygg värld rakt igenom.

     Massakern på Vår krog & bar i Biskopsgården förra året, då två personer dödades och åtta skadades, ska snart till rättegång. Om detta skriver Jens Littorin i artikeln Åklagaren kan inte peka ut vilka som sköt i Dagens Nyheter den 30 april. Gärningsmännen är unga, mellan 19 – 22 år gamla.

     Vad är det som gör dessa män med automatvapen så mordiska? Undrar jag. Det har skrivits många meter text om utanförskap i olika former och det kan kännas lite tröttsamt med upprepningen av dessa ord. Unga grabbar, som undviker skolan, blir blasé och söker kickar i tristessen. Att skjuta skarpt verkar vara en stor kick. Och vad har det med flygplatsen i Rio att göra? Ja, inte blir dessa unga män belönade med pengar och inte är de rädda för fängelsestraff, eftersom det är, i vissa gäng, status att skaka galler. Det gemensamma är bristen på tankar om människors värde och deras primitiva, laglösa respektlöshet för lagens armar.

     Finns det över huvud taget någon lösning på alla dessa problem, mutor, massaker och så vidare, då dessa människor inte ser människor, som människor utan ser sina handlingar i pengar och adrenalinkickar? Vad finns det kvar? Vilka åtgärder krävs för att förhindra alla destruktiva krafter.

     Integration? Ett nyckelord i dagens politik. Ett ord som kräver omstrukturering av ett segregerat samhälle; en strävan hos oss människor att minska de ekonomiska och språkliga klyftorna, för att skapa ett bättre liv för befolkningen.

     De korrupta? Vad gör man med dem? Pengar smakar gott och vem vill göra avkall på möjligheten att tjäna en hacka. Ja, det verkar som att man är beredd på lite mänskligt spill, för att pynta det egna livet med smutsiga pengar. Vad skulle hända om flygpassagerare fick ta in smuggelgods utan att skatta för varorna? Tja, det skulle vara jämförbart med att dela ut k-pistar till de skjutglada, som fick skjuta hejdlöst ute i öknen. Bättre då om de fick träffas på en hängbro med smuggelgods och järnrör; en tävling i balans på en gungande bro.

     Trygghet, säkerhet och ärlighet är faktiskt inte någon självklarhet.

                                 På återseende! Eva