När kriget svalnat

När du kryper hem på

dina bara knän

och din längtan drar dig

in i askan

ruiner, som svalnat.

Då måste vi ge dig frön

att gro i kratern

så att barnen kan

gå barfota i gräset och du kunna

lyssna till barnens leenden.

När bombplanen tystnat

blir ni fler och fler,

som kysser resterna

från tidigare liv.

Och vattna era drömmar.

Vi och du måste

sätta fönster i husen

vässa pennor, lägga böcker

i skolans salar;

skapa hopp i en framtid.

När du sover under dina stjärnor

ska du och du och vi lova att

aldrig fösa Gud  Allah  Jesus eller Buddha

framför oss i dödandet i kriget utan vinnare,

så att alla barn ska kunna leka på samma gräs.

Och sova lugnt under sina stjärnor.

                                                 På återseende! Eva