Att
ställa krav på elever, universitetsstuderande, kan göra dig till en ”weirdo”.
Att inte godkänna uppgifter kan skapa diskussioner, klagomål, som böjer lärare,
professorer mot jorden. De kapitulerar, ser mellan fingrarna och – sätter
godkända betyg.
Liksom Björn Wiman har jag också läst John
Williams roman ”Stoner”, som inleder Wimans söndagskrönika, ”Skandalen på KI
visar att humaniora har ett samhällsvärde,” i DN den 7 februari 2016. Han
refererar delar ur ”Stoner,” huvudpersonen i boken, som följer tydliga
föreskrifter i kursplaner. Stoner undervisar på ett universitet och – sätter
underkända betyg, när studenters prestationer inte håller.
Denna bok gjorde mig betryckt på många
sätt. Stoners rättrådighet är beundransvärd, men han får ingenting tillbaka.
Han gifter sig med fel kvinna och äktenskapet är misslyckat. Stoner lyckas nå
en hög position och slita sig loss från sina enkla jordbrukarföräldrar och
torftigheten. Så småningom blir Stoner indragen i ett prestigeladdat krig, då
en annan professor anser att Stoner underkänt en elev på felaktiga premisser
trots att studenten verkligen inte presenterade godkänd uppgift. Stoner
”förlorar” striden och blir så småningom förflyttad till universitets ”källare”,
blir nedtryckt i skoskaften, kan man säga.
Hur ser det ut i dag? Ja, hur många har
inte sett klipp kväll efter kväll på den italienske kirurgen på K I? Snacka om
kejsarens nya kläder!
Den akademiska världen är beroende av både
pengar, gott rykte, godkända betyg, god genomströmning.
Jag har lyssnat till många berättelser,
läst inlägg om arga studenter, som blir upprörda över icke godkända uppgifter.
De får till uppgift att bearbeta uppgiften och om de även då inte blir
godkända, går de till högre instanser och klagar. Undrar om det verkligen är
sant eller om det är skrönor. Ett fult rykte? Ja, så måste det vara?
Genom åren tycker jag mig skönja ett
mönster i grundskolans och gymnasiums olika stadier. Har ungen dåliga förkunskaper,
när nationella proven dyker upp, beror det på det tidigare stadiets
undervisning. Det blir en dominoeffekt och vem orkar, törs larma om bristande
kunskaper, som blir underkända på väg mot gymnasiet och/eller mot högskole-,
universitetsstudier?
Wiman skriver i sin krönika om en
historieprofessor , Dick Harrisson, som skrev i SvD för någon vecka sedan.
Harrisson skrev ”om påstådda missförhållanden vid Historiska institutionen.
Hans kritik gick i korthet ut på att den svenska utbildningen har havererat,
att ingen vill tala om saken och att de som ändå gör det drabbas av
trakasserier och repressalier.” Harrisson underkände elever och blev uppmanad
att lämna ut frågorna före tentamenstillfället.
Ja, så kan man väl göra, känner jag. Lämna
ut alla frågor till elever och studenter en vecka i förväg torde funka. Och,
varför inte låta dem lösa uppgifterna, frågorna i grupp och/eller tillsammans
med mor och far, mormor och morfar, farmor och farfar, Google och alla hans
vänner. Varför inte?
Skulle tro att det blir lugnt och skönt i
skolorna/universiteten och underbara resultat skulle ge goda penningar, gott
renommé. Lärarna i svenska skolorna skulle bli mindre stressade och inte så
rädda inför lönesamtal.
Det borde skapas mysiga lokaler för detta
ändamål; riktiga mysrum med sammetssoffor att sitta i, ja, rent utav ligga i,
när uppgifterna löses med allsköns medhjälpare. Självklart ska alla elever ha
tillgång till musik. Efter tycke och smak. Det kommer absolut att bli ett äkta
hallelujamoment.
Den professor, lärare, som vågar ställa
frågan om vad kunskap är, skulle man kunna skicka ner i källarvalven, gå en
kurs i konsten att- ge-kunden-vad-kunden-vill-ha.
Det blir en del problem förstås. Det måste
ju t.ex. finnas en differentiering i lönesättningen. Men, det kan säkert alla
överhuvuden lösa genom att ställa krav på högre betyg än godkänt. Varför inte
så småningom öka takten genom att göra godkändnivån = högsta betyg. Ja, då är
vi framme! Då är vi i paradiset! Allt medan Asien med flera springer förbi med
autentiska betygskataloger och hela vårt korthus rasar samman.
På
återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar