Denna
lördag på väg hem ifrån ett träningspass på Friskis finns inga tankar på IS,
krig, terror och vattenbrist. Efter att ha stäckt på armar, ben, cyklat i en
bekväm cykel och lite till, är det skönt att promenera hem under en blå himmel
och minusgrader utan vind. Vi lever i en vacker omgivning och livet är skönt
att leva.
Framför oss, min man och jag, hägrar en
kopp choklad med grädde och en eftermiddag med fotboll (för vissa) och
bokläsning och
en eftermiddagsslummer för mig. Det är en
vilsam dag.
I bakhuvudet flaxar orosmolnen trots den
vackra dagen. Inte har jag koll på det utrikespolitiska läget. Mina teser,
argument grundar sig fläckvisa nyheter, rubriker, artiklar och – känslor.
Emotioner är förstås inte alltför empiriskt säkra, vilket oftast just därför
inte räknas över huvud taget i debatten, diskussionen.
En kopp choklad är säkerligen inte en
hägring för människor i Syrien och de har inte grundat tanken på vispgrädde
efter ett träningspass. Människor i krig, på flyktingförläggningar har andra
tankar och helt skilda projekt. Att överleva. Att ta hand om sina barn. Det
tänker jag på i princip hela tiden. Bakom chokladen, den vackra himlen och
semlor. Och. Jag har en idé.
Varför inte folkomrösta? En folkomröstning
visar hela folkets synpunkter, tankar och känslor. (Om alla skulle rösta vore
det helt enkelt en suverän analys av samhällets hälsotillstånd). Hur många av
världens alla människor vill ha krig? Och hur många barn finns det i denna
värld? Hur många barn, som vill ha krig har du träffat? Visst finns det barn
som indoktrineras till hat och krig, men de vet egentligen inte vad det handlar
om. De nickar jakande, som barn gör bara för husfridens skull. Nej, barn hyser
alltid sympati för de svaga. De vill inte ha krig. Vem vill ha krig? Ja, det
vet vi ju i dag.
Men, hur många är krigsivrarna? Det är många, eller hur? Men, vem är det
som skapar denna krigsiver? Det är själv kärnan i min ide´ om en
världsfolkomröstning.
Om
jag skulle framföra min idé muntligt i Byhuset, på Speakers Corner, på
Jämtkrafts arena skulle jag använda kroppsspråket och orden i ett tal med
ansiktsuttryck á la Baloo:
Hejsan! Jag vill att världen ska
folkomrösta om krigets vara eller inte vara. Jag menar vad vill den där Erdogan
i Turkiet? Är det så att han inte vill ha slut på dödandet utan gärna vill ”knäppa”
kurderna och använda just kurderna som syndabockar i attentat i Turkiet?
Kurderna, de enda som verkligen har visat starkt motstånd när IS närmat sig.
Och hur är det med Putin? Ja, var får han luft ifrån? Förstår bara inte att han
kan bomba både kreti och pleti utan att bli slagen på fingrarna. Det är
politik! Politik rak igenom!
Syriens
president kämpar för sin plats som ledare. Vad vill karln? Vill han odla oliver
i askan bland ruiner? Är han rädd för att hans bankkonto ska beslagtas? Mödrarna i Syrien, Israel, Västbanken – vem
lyssnar på dem?
Fredsförhandlingar och eldupphör i Syrien.
Ja, hur ser resultatet ut? Det bombas, skjuts ändå. Ja, det är ett antal män
som styr krigen för egen vinning och de har ett ego längre än kinesiska muren.
Hur kan det vara möjligt? Det måste finnas mutor, egoboost, löften om
martyrskap, pengar, status, som gör att människor stryker krigshetsare längs
ryggen. I själva verket blir de lurade. De används som redskap i ett mördande
utan självrannsakan. Jag säger, som man säger i Ångermanland: ”dä straffe sä,
så småningom.”
Nej, låt oss göra en världsfolkomröstning
och du ska se ett resultat, som visar att människor vill ha fred, dricka
choklad, se himlen lysa och barnen leka. Ett antal egoistiska, giriga, hämndlystna
män styr världen. Det tränar antagligen inte på ett Friskis, eftersom de tror
på det sjuka. Jag vill se ledare, som utövar yoga, använder hjärnan och har en
empatisk uppkoppling till sina känslor. Typ. Punkt.
IS. Ja, vad gör man? Dessa krigsförbrytare
borde gå i skolan och inte missbruka människors värde. De kommer inte att rösta
i världsfolkomröstningen. IS är något bortom all etik och är ett exempel på en
hopplöshet bortom allt, vilket gör mig stum.
Men, just därför. Rösta på världsfolkomröstningen! Säg nej! Till
krig! Och. Till råga på allt finns det visst någon som heter Trump – i USA!?
På återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar