Vatten, vatten - bara vanligt vatten

I går åkte vi, jag och min son, fram och tillbaka till Åre. En resa på 20 mil tur/retur. Vi hade redan kvällen innan studerat väderkartorna på nyheterna och kartan var dekorerad med varningstrianglar. Varning för vad?

     Självklart är regnet kärnan i varningen. Vatten, vatten, bara vanligt vatten blev alltså ett irritationsmoment redan innan vi satte oss i bilen.

    Ja, det regnade. Öste ner från himlen. Vindrutetorkarna arbetade febrilt och vägen ”flöt” och några sekunders vattenplaning fick jag uppleva. Tillräckligt många ögonblick för att förstå att man svävar fritt på däcken om man drabbas. Jag försökte att hålla hjulen på den del av vägen där asfalten var s.a.s. mer synlig.

     Det har visats bilder på ruinstäder i Syrien och många människor flyttade till städerna då vattenbristen på landsbygden inte längre kunde skapa grödor, vilket ruinerade deras försörjning. I Aleppo är det vattenbrist, som förstärkts av att det har varit ovanligt varm, uppåt 40 grader. Strider och bombningar har också förstört vattenförsörjningen och miljoner människor har brist på vatten.

     Att Sao Paulo har brist på vatten varit ett faktum i många år. Ett reportage om vattenbristen i Sao Paulo berättade om en femårig flicka, som aldrig sett regn. I dag är det 8 miljoner människor i denna stad som får planera sina dagar på ett sådant sätt att de kan klara sin vardag någorlunda. De fattiga har det förstås mycket svårare att få tag i vatten. Så klart. Det är de fattiga som alltid är mest utsatta.

     Israel har jag bara sett på bild och de bilder jag har av Israel och Västbanken är röd sand som ”brinner” i solen. Egentligen hade det varit mer logiskt att jämföra bilden med t.ex. Sahara. Klart att det är varmt i Israel och de har också vattenbrist. Nu håller man på med att utvinna dricksvatten av havsvatten, som också Västbanken kan ta del av. Det låter fantastiskt, men dyrt. Klart att det är klimatförändringar som ställer till det. I Brasilien hugger man ner regnskog och resultatet känner vi till.

     Det finns många och stora hav. Hav som räddar människor från IS, torka, krig, fattigdom men havet har också orsakat död. Bilden på pojken, som ligger på stranden, som ser ut att sova, har blivit en världsnyhet. Man kan inte intellektualisera vattenbrist, drunknande människor eller IS, för att ta några exempel. Man kan göra politik av allt detta, men det politiska ordet har en tendens att bli utspätt vatten. Det är min tanke, då karikatyren åter blir aktuell.

     I satirtidningen Charlie Hebdo har man alltså skapat en karikatyr av treårige Alan med en text, som kan tolkas som kritik av västerlandets kapitalism och jämförelse mellan religioner. Det är min ögonblickliga tolkning. Jag tycker att är osmakligt då detta är att intellektualisera en död pojkes olycka. Undrar vad Alans far känner. Kan han se något som helst positivt i denna bild? Jag tror inte det. Är det en nödvändig bild? Är bilden solidarisk? Med vem/vilka i så fall?

     Yttrandefriheten är en dyrbar gåva, som ska vårdas. Jag tror att yttrandefriheten i satirer är en utmärkt markör. Men, tolkningarna av bilden är öppen och självklart kommer det att upplevas som ett angrepp, en provokation. Denna karikatyr kan bli en grogrund för terror i en värld som behöver ta hand om traumatiserade människor, regnskog och vattenbrist.

     I går öste regnet ner i Jämtland och i bilen mot Åre önskade vi att regnet inte behövs just här och nu. Detta regn skulle ha passat mycket bättre i Brasilien, Afrika, Syrien. Ja, överallt förutom i Norden. Jag ser hellre en karikatyr av alla politiker som har möten om framtida klimatmål. Naturligtvis har de rent, friskt vatten på borden framför sig. Frågan är hur många av landets ledare, som kan göra avkall på kortsiktiga ekonomiska vinningar framför rent vatten – till alla.

                                                                                       På återseende! Eva