Skromnyy predlozheniya (Ett ödmjukt förslag)

PRIVJET PUTIN! (HEJ PUTIN!Skriver till dig för att jag är intresserad av Ryssland i största allmänhet och älskar ditt lands författare: Dostojevskij, Tolstoy, Majakovskij, Tjechov, för att nämna några av Rysslands stora författare. Den största anledningen till detta brev är ändå att du är den som styr ditt Ryssland.

     Jag är en helt vanlig kvinna, som har arbetat och har nu varit pensionär i 15 dagar. Du förstår kanske att min tid har vidgats och jag har fått tid att skriva – brev.

     I dag är det kris vad gäller flyktingströmmar, klimatet, krig, fientlighet i världen. Du har säkert både läst och sett på tv hur det ser ut i Europa i dag. Det känns ändå skönt att bilder och berättelser om människor som drunknar, förlorar sina barn och alla sina ägodelar på väg mot länder utan krig, torka och framtidshopp har gjort människor solidariska, hjälpsamma i den svåra situationen.

     Själv försöker jag göra en insats lite här och där, men det är klart att länders regeringar måste organisera, planera och följa de förordningar som gäller. Annars blir det kaos, eller hur?

     Jag är ingen politiker eller diplomat och heller inte särskilt diplomatisk. Mina kunskaper är ytterst begränsade när det kommer till Ukraina, Rysslands statsskick o.s.v. Jag har lite koll på Sovjet men har läst en tjock bok om Stalin. När hans fru tog livet av sig, blev han maktgalen, elak och när jag kom till kapitlet då Stalin lät avrätta tusentals officerare, orkade jag inte längre läsa om allt mördande. Det blev för mycket. Stalintiden var alltså ingen höjdare, om man så säger.

     I dag pågår ett dödande utan sans och vett. Vem kan förklara den ondskan? Inte jag i alla fall. I Sverige har vi inte haft krig på hundratals år och vi kan inte riktigt leva oss in i hur det verkligen skulle vara. Jag kommer ihåg en man som föreläste om krig och åtgärder för att förhindra att unga män drar ut i krig. Mannen kom från Chile och hade flytt till Sverige p.g.a. Pinochet. Han sa att om alla mödrar uppfostrar sina pojkar till att vägra vapen, kriga och döda, skulle krig upphöra. (Ja, jag kan se dig framför mig – hur du skrattar åt ett sådant naivt förslag. Som tröst, kan jag säga att du inte är ensam om att skratta åt mig. ) ”Vad du är barnslig och naiv Eva!” säger de och ler med hela tandraden. Alla sätt är bra utom de dåliga och jag tycker en uppfostran i frid, frihet och empati är en hyfsat inledning av en människa på väg att formas till just – en människa.

    Blir du trött? Du kanske undrar vad jag vill säga? Ja, med risk för att du ska skrattar ihjäl dig och betrakta mig som ett barn, ska jag skriva själva budskapet till dig: jag vill att du ska vara snäll! J O.k. nog vet jag att du nu inte kan ändra riktning och släppa Ukraina och dina redan gjorda planer. Det skulle vara en stor prestigeförlust förstås. Men, varför inte? Varför inte släppa på stoltheten, storhetsvansinne, makt?

     Är det så att du blir sur, då någon i Sverige kritiserar dig? Varför? Ja, vi har yttrandefrihet och visst, ibland kan det gå överstyr, när människor vräker ur sig dynga lite här och där. Det är förfärligt. Men, visst klarar du av lite kritik? Det tror jag. Vad jag undrar är varför du inte vill att Sverige ska gå med i NATO? (Det vill förresten inte jag heller.) Då du kommer med lite inlindade hot mot Sverige skapar du ett läge då en del politiker så småningom kommer att säga: ”nu måste vi gå med i NATO, för att ….!” Ja, vad tror du om det? Det blir ett moment 22.

    Har du läst Shakespeare Putin? Shakespeare var en klok psykolog och hans dramer handlar ofta om hybris, som straffar sig. Tänker mig att du vill ha ett gott liv och min övertygelse är att du skulle må så mycket bättre av att lossa på slipsen, slopa hybris, prestigen och ta livet mer soft. Vara snäll helt enkelt.

     Jag blir så melankolisk av all ondska i världen och deprimerad av allt mördande. En bild på döda människor på tv:n stannar på näthinnan. Hur är det då inte för de människor som är drabbade? Oskyldiga människor, som inte gjort en flyga förnär. Nä, det är dags att gräva ner vapnen. Det är dags att ta tag i de absolut största problemen på vår planet: klimatet, fattigdomen och alla förbannade krig.

     Krig är inte modernt! Krig tillhör medeltiden och nu lever vi i år 2015. Vi borde ha lärt oss vår läxa. Det måste du hålla med om!

     Det blev ett långt brev, men jag ska strax avsluta. Det känns trevligt ändå att kommunicera med dig. Det känns skönt att ha skrivit detta brev till dig. Du läser det antagligen inte, men jag skulle inte ha något emot att träffa dig och diskutera framtiden för Ryssland, Sverige och världen. Think about it! Eva

                                                 På återseende!