Nian
När jag gick förbi Sanna sa hon
rakt ut i luften -
jag är skolans hora. Hör du det
Evelina, den fina
din tönt.
Du väljer ju själv, din idiot,
både att vara hora och
att kalla mig tönt.
Sa jag.
Och skakade hela vägen hem.
Mamma såg. Naturligtvis.
Det var bra sagt, min brådmogna
tjej.
Sa hon.
Brådmogen? Vad är det för ord?
Brädmogen. Brödmogen. Liksom.
Dagen efter på matten, skrek
Göran: här får du
provet för matte A,
gymnasiekursen!
Gud vad jag hatade honom då.
Sanna studsade ner på stolen
bredvid.
You´re god damn fucking right,
Evelina, din tönt!
Sa hon och stötte mig hårt i
sidan.
Jag ramlade av stolen och vi
skrattade tills Göran röt:
Käften!
Avslutning i
nian
Vi var så fina och killarna såg
ut som mogna varelser,
förutom Pelle då, som såg bortkommen ut
som vanligt.
Cilla är något av min kompis vi
har ju dragit omkring
med varandra sen dagis. Cilla
log och hymlade med ögonen.
Ganska störigt faktiskt.
Pelle är min andra kompis. Han
och jag och World of Warcraft.
Vi
the biggest tönts of them all.
Sannas alla killar tittade
över hennes huvud och hon krympte.
Hennes vackra ögon liknade min
hund Hubbes ögon, då han har
ont i sin höft.
Hemskt att se. Ocoolt.
Alla grät efter
betygsutdelningen. Så klart.
Sannas tårar sprutade och
mascaran flöt. Hon kramade mig och
sa förlåt. Då blev mina ögon
fuktiga.
Men Pelle och jag. Vi grät inte
en tår.
Not a drop!
Gymnasiet
Vår bästa tid. Den bästa tiden.
Ungdomstiden. Då du träffar
dina bästa kompisar.
Hysteriskt Facebookande. Vem är
jag - då?
Cilla hänger med på kanterna.
Nyfiken. Feg. Stenkoll.
Och pladdrar:
En tjej som legat för ett par
skor.
En kille som skickat nakenbilder
på sitt ex till alla som vill ha.
En kille som lämnat sina
småsyskon ensamma. Hans mamma åkte
till Thailand med sin nya kille.
En tjej som blivit
gruppvåldtagen. För full. Gjorde ingen anmälan.
Vår bästa tid?
Om det här vill jag inte tala
med mamma. (Pappa vore otänkbart.)
Vad är det med denna världen? säger
pappis och kastar
tidningar i återvinningen.
Klart. Han vet.
Vill bara inte höra att all skit
finns lite här och där.
In real world, liksom.
Allt eftersom
Det blir en rolig tid allt eftersom. Killar med humor.
Töntkillar som växer. Nya
kompisar att skrattar med.
Ja, vi leker. Har kul. Fest.
Lite lullig. Kyssar och smek.
Jag är ju trots allt en tönt.
Det känns bra.
Men ändå?
Smartaste Krille pratar om
civilkurage. Vadå civil?
Min pappa är polis och hemma tar
han på sig jeans
och är civil, säger Lisa.
Kanske har han kurage som snut.
Krille ler. Och.
Han ser mig. Rent civilkuragigt
blir jag
vegetarian och kär – i Krille. Där
och då.
Det finns
ingen bästa tid
Den
bästa tiden vad det lider? Nej, den är nu och då.
Tiden. Och jag finns i den. Det
finns mallar. Jag vet.
Det finns så många färger i
regnbågen. I dag är jag röd.
I morgon grön. Och jorden
snurrar kring sin axel.
Jag älskar matte och Krille! Det
vet bara jag.
På
återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar