Hösten ÄR min bästa årstid

Sommaren har funnits här några dagar nu och den finns fortfarande kvar. I slutet av augusti svettas man och solen har inga konkurrenter på himlen. Det är bara blått. Som Hötorgskonst.

     På natten syns stjärnorna och i glipan i sovrumsfönstret ser jag en ”stjärna”, som verkar blinka. Jag koncentrerar mig och ser att den rör sig – stjärnan. När den passerat mitt glipansynfält, flyttar jag fram mot sängkanten. Så jag kan följa följa den med min nattblick.

     Jag har ofta sagt mig vilja skapa tid för att gå och och skåda himlavalvet. Det valv som var så intensivt på 50-talet. I byn. Nu är det en stjärnhimmel omgärdat av all jordens ”skräpljus”. (Kanske inte så våldsamt skräpigt på Frösön ändå).

     Ja, på natten ska man sova. Men, jag sover inte alltid på natten. Och denna natt är jag, som sagt, fokuserad på stjärnorna, som bjuder på sig själva. Likt katten som blickstilla lurar på sitt byte. Länge.

     Ser ett annat ljus, likt en strålkastare som svävar fram på gatan. Tidningarna har landat med det karakteristiska metalljudet av postlådan. Hämtar tidningarna och läser ÖP, DN och till det tar jag en macka fullproppad med Västerbottenost.

     Läser om hösten, kåseri om att flytta till landsbygden och en stuga utan vatten och el. Finna lugnet. Hösten är min favoritårstid. Något nytt. Nya tag. Ett projekt. Färgerna, nypotatis – ja, hela kittet. Vatten och elektricitet är jag helt beroende av, though.

     I DN ser jag också en bild på en stol med en inbjudande kudde i. En stol, som man kan både gunga och läsa i. En sådan vill jag ha. Nästa sommar. Visst, det är lite svekfullt att tänka på nästa sommar, kan tänkas. Alla dessa bilder på enorma trädäck med diverse prylar: solstolar, utekök, grillar m.m. gör mig alltid lite nervös, lite hysterisk. Det ser så bekvämt ut.

     I natt ska jag skåda himlen i sommarnatten. Jag ska skåda hela stjärnhimlen och absolut inte fokusera på en nova, som antagligen var ett flygplan. Klart att jag visste – egentligen. Det är väl kattens instinkt som flugit i mig.

     Jag är säker på att hösten är alldeles bakom hörnet. Då blir det surströmming med nypären. Och sedan blir det till att vänta på - sommaren!

                                På återseende! Eva