Ack Värmeland du sköna!

Kulturvecka i Sunne. Fredag till söndag förra veckan har jag, tillsammans med en väninna, fått ta del av bokprat med Witt-Brattström, föreläsningar, utdelning av Selma Lagerlöfs litteraturpris, kransnedläggning vid Selmas grav.

     Jag är imponerad. Över programmet, innehållet och engagemanget. Och denna kulturvecka har funnits i 32 år!

     Ett besök i Rottneros Park hann vi med och denna park är helt otroligt vacker med fantastiska statyer, blommor och majorskans ståtliga hus.

     Gösta Berlings saga återupplivades i mitt huvud och jag kunde höra en av kavaljerernas trummande på ett bord i en av flyglarna. (Pianot hade flyttats och ett bord fick bli substitut.) Selma beskriver denna episod så levande att jag hör toner från ett träbord.

     Parken visar en svunnen tid och jag tänker mig vintrarna på Ekeby; snö, is på Fryken, vargar som ylar och – berättelserna, som i oändlighet fortplantade sig framför brasans sken på Mårbacka. Historier, som Selma gjorde världslitteratur av.

     Ja, Värmland är vackert omkring Frykensjöarna. Klart att detta landskap odlade stora författare som: Fröding, Lagerlöf, Tunström, Geijer, Ferlin.

     Stewe Clauson fick ta emot Selma Lagerlöfs litteraturpris. Valet av pristagare grundas på kriteriet att författaren skapar ett innehåll, vars stil, berättande liknar Selmas. Stewes framträdande, tacktal val mustigt, humoristiskt och lärorikt. En röd tråd i hans författarskap är, som jag förstod det, livets meningslöshet och människans ensamhet. Detta tema fann jag genomgående i den ”tråd”, som följde litteraturpriset.

     Biskopens tal i kyrkan, innan kransnedläggningen, handlade om ”utan ett du, ett vi är vi ingenting. Ett du, ett vi är det som gör oss till människor.” (Min egen sammanfattning av innehållet. Det är alltså inget citat). Biskopen presenterade en boktitel, Är svensken en människa?”, som beskriver fokus på det egna jaget, individualismen. Ego. Egoister. Är vi svenskar sådana?

     Detta återkommande tema är intressant på många sätt, då pristagaren är ateist och biskopen en ställföreträdare för Gud. Själv ser jag existentialismen, rent filosofiskt. Denna mix av samma tema utifrån skilda infallsvinklar är viktigt och angeläget i en tid då människovärdet verkar krympa och egoism och självförverkligande råder.

     Ett du, ett vi handlar om existensen för vår värld och vår framtid.

     Det är klart att en del föreläsare var tråkiga. Men, jag njöt av allihopa ändå. Jag fick nya perspektiv på litteraturen, fick kunskaper om vad som är på gång och det var fortbildning för en f.d. svensklärare, som, likt så många andra lärare har längtat efter fortbildning. Tack Värmeland du sköna!

                                 På återseende! Eva