Olika projekt i olika världar

Alla dessa klipp på småbarn som sitter vid frukostbordet med huvudet ”rullande” med sikte mot bordskivan. Ögonen sluts och de ”rycker upp sig” och får en sked gröt med jämna mellanrum till frukost. Alla dessa kattungar, hundvalpar, som uppför sig likadant medan en matte, husse stryker dem vakna med jämna mellanrum. Det är gulligt! Efter att ha studerat ett flertal trötta småknytt, kommer jag att tänka på Guatámabasen. Där används bland annat ”sömnstörningsmetoden,” vilket innebär att ständigt väcka utmattade, trötta fångar.

     Det är en långsökt jämförelse. Jag vet. Man kan t.ex. inte jämföra djurtransporter i världen med med människosmuggling. Man har funnit en lastbil med minst 20, kanske 50 döda flyktingar på en motorväg i Österrike på gränsen till Ungern. Det skriver Staffan Kihlström i en liten notis i dagens DN. Polischefen i Burgenland säger i österrikisk tv: ”Organiserade kriminella har gjort människor till handelsvaror.”

     Lastbilsföraren har antagligen fickorna fulla med dessa olycksdrabbade människors pengar. Så går det till i dag. Och man kan inte jämföra djur och människor. Eller? I vilket fall som helst behandlas människor som djur och i värsta fall ännu sämre.

     Och här sitter jag och äger mina dagar och funderar över kommande aktiviteter som pensionär. Mina tankar har rört sig kring olika projekt som: a) börja sy (har sytt en blus, som dock inte tål att synas i sömmarna) b) lära mig spela munspel (blues) c) delta i olika kurser, som t.ex. sömnad d) rensa vinda och garderober e) resa f) träffa folk f) läsa böcker, som jag vill läsa g) o.s.v.

     Hur blir det nu med a-g? Tja, man måste ta hand om sig: äta, träna, dammsuga, tvätta, softa, se ÖFK på arenan, se Bolt vinna, rensa ogräs, sitta i telefonkö (vilket jag gör i skrivande stund och hade plats 22. När jag s.a.s. kommer i mål, kopplas jag till en ny kö, som verkar vara destinerad till evigheten. ”Vi uppskattar att du kan vänta. Vi hoppas att vi snart kan hjälpa dig,” säger en röst. Så jag lever på hoppet. Och jag kan vänta. Det är något nytt och ”väntandet” finns inte i min lista ovan. Men, det verkar som om jag verkligen kan vänta, nu när jag äger min dag. Det är något nytt.

     Dagarna passerar väldigt fort och alla mina projekt bidar sin tid. Själv tar jag det lugnt: läser tidningar, softar ofta, tar en påtår och känner mig priviligierad i denna värld. Jag har faktiskt fyllt en kasse med kläder, som jag kommer att lämna i en container med destination Afrika. Det är dagens bedrift. Tror att listan kommer att ändras, så småningom. Skulle vilja kunna göra skillnad och inte bara se på. Hur det ska gå till? Ja, kanske skulle en munspelskurs ge mig inspiration till nya projekt i den lilla världen och det finns verkligen behov av olika projekt i olika världar.  

                                                 På återseende! Eva