Tänka, tycka, känna, tro eller plastbanta?

Och här går jag omkring och tänker! Var eviga minut faktiskt. Tänker vi inte. Däremot funderar antagligen en stor del av jordens befolkning över tanken, förmågan att tänka någon gång under sin levnad.  

     Enligt Kristian Blensenius artikel Jag tänker att… i tidningen Språk kommer uttrycket ”jag tänker att…”ur en direkt översättning av engelskans think.

     Visst kan jag tänka att jag ska skriva ett blogginlägg, men det är bara en tanke, som blåser bort. Men, när jag nu skriver ett blogginlägg har tanken gått över till action och jag hade kunnat säga att jag ska skriva ett inlägg. När jag väl skriver blir det en faktisk sanning.

     Blensenius referar till Aschberg, som skriver om detta att man tänker att… Det är ett sätt att fega ur, att inte våga stå för sina utsagor. Tidningen Språk är i dag min inspirationskälla, eftersom den talar om språk ur många olika aspekter.

    Detta att tro, tycka, känna är ord, som vi ofta använder i vardagen, men i ett debattinlägg o.d. räcker inte dessa ord, då de oftast uttrycker en känsla, ett tyckande, som inte övertygar.

     Jag har träffat ungdomar, som i princip kan alla repliker i filmen Fucking Åmal.  Många har citerat sina favoritrepliker och de har varit: ”Jag är så jävla snygg!” och ”Jag vill knarka!” Visst kan man se den första repliken som en sanning, om personen är snygg. Men, då återstår frågan – var går gränser mellan snygg och osnygg? För mig blir uttalandet ett klockrent känslouttryck. ”Jag vill knarka!” blir komiskt då man sätter in detta utrop i sitt sammanhang: Fucking Åmål, tonår, leda. Ordet ”vill” blir som en bubbla, som spricker, eftersom det liknar det första citatet i sin form. (Den som säger ”jag ska börja knarka” och gör det blir en mening, som kan kontrolleras empiriskt och individen behöver då hjälp och vägledning). Eller hur?

     Min erfarenhet är att vi svenskar gärna vill att den vi konverserar med ska ha samma åsikt som vi själva. Vi vill skiljas glada över en gemensam pratstund med ömsesidiga åsikter. Kanske är det därför vi ofta tänker, känner, tycker och tror. Då har vi alla dörrar öppna men  kan i vissa fall bli modigare, om vi känner medvind, och uttrycka oss mer konkret.  

     Jag tänker ofta att jag vill börja plastbanta. Nu har jag kommit fram till att jag ska börja plastbanta. Därför köper jag en näve tandborstar i en plastförpackning på apoteket. Köper jag en tankborste på ICA måste jag kämpa med kniv eller sax för att öppna den förbannade hårdplastförpackningen. Det är ett tillräckligt gott skäl till att börja plastbanta. Dessutom betyder ordet ”think” så mycket mer än ”tänka”.

      Jag tänker att det vore bra att avsluta detta inlägg med att säga: god tur in i kneget 2015! Har du inget arbete önskar jag dig: god tur i ditt sökande efter ett arbete!

                             På återseende! Eva