i förrgår
kvävdes orden under
rädslans
syrefattiga cement
som löses
upp av torkan i maj
vildrosor
ska långsamt gro
under
fruktan och på darrig stjälk
öppna sig
mot solen
ord och
bild ska ansas som
en
vildvuxen trädgård när
barbariet
och automatvapen styr
solen
klamrar sig fast för livet
och i
mörkret lagras ord i en bomb
som
attackeras av Kalasjnikov
stoppas
av Stålmannen med
en
ekvatorlång rad av
barn
bakom sig
i morgon
ska dagen vila och
människorna
ska vakna i korsdrag
med
utslätade ansikten
under
olivträd, björkar, granar
och
granatäpplen
På återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar