Barrande darrande kaos

I dag har barrkaos dominerat ett antal kvadratmeter i vardagsrummet. Granen kastades ut, men hann klä av sig naken innan den lämnade rummet. Det går inte att ordna ett barrkaos hur mycket vi än försöker. Man sopar ihop barren och slänger dem på komposten. Punkt slut.

     Varifrån uppstod allting? Av vad är allting uppbyggt? Frågorna, som filosoferna ställde under antiken, har vi svar på i dag och vi är, åtminstone, borde vara tacksamma över deras frågeställningar, eftersom de var de första som försökte finna en ordning i kaos.

     Ronny Ambjönsson skriver i Dagens Nyheter den 18 januari en artikel Därför är upplysningstidens döda filosofer dagens mest levande”, i vilken han skriver om upplysningens idéer.

     Själv har jag alltid varit fascinerad av upplysningen och mitt intresse började i 17-årsåldern. Som tonåring såg jag den s.k. vuxenvärlden, som intolerant, korkad och förstockad. Upplysningstidens nyckelord som: förnuft, tolerans, religions- och yttrandefrihet är dagsaktuella.

     I dag förstår jag att det var orättvisan i världen, som jag blev mest upprörd över. Ef 47 år senare är jag lika upprörd, men vet inte riktigt var fokus ska ligga, eftersom det finns så många hörn av verkligheten, som  existerar i barrande, darrande kaos.

     Ambjörnsson citerar Voltaire, som ”förlikar samhället vid ett glas öl: överst ett glittrande skum som snabbt sjönk ihop, nederst en illasmakande drägg, och däremellan den klara, svalkande drycken.” Jag undrar vem som idag äger dagens bildspråk i en jämförelse? Dagens öl har visserligen skum men ingen otäck bottensats. Kanske kan man använda en bild av en frodig, vacker ros, som långsamt ruttnar bort på grund av att rötterna är angripna.

     Det råder kaos. Förnuftet verkar ha flytt sin kos likt julgranens barrande grenar. Går det att sopa ihop en tillräckligt stor hög av förnuft för att ordna kaos?

     Ambjörnsson refererar till Anthony Pagden, som kritiserar delar av olika synsätt på upplysningstiden. Pagden nämner Adam Smith, som menar att det som förenar människor är ”inte bara förnuft och tänkande utan en grundläggande förmåga till empati.”

     I kaos behövs sympati. I dag, när bilden och texten är så viktiga och tydligen kontroversiellt, behövs inlevelse. Och socialantropologer? För vad vet vi om bilder? Vad vet vi om olika kulturers religion och känslor? Egentligen? I detta kaos behövs en ny kunskap, som visar oss att vi måste besinna oss. I detta kaos behövs uppbyggnad, kommunikation i stället för provokation.

     H.C. Andersens saga Granen handlar om en gran, som trånar efter att bli utvald, komma in i ett hus, bli dekorerad. Vad granen inte vet är att den efter jul blir förpassad till sophögen, som ett darrande, barrande kaos.

                                   På återseende! Eva