In the name of - ja, vad då?

Ja, jag vet. Att hur många analyser av de senaste dagarnas mord i Frankrike kommer att skivas, produceras med mer eller mindre tänkvärda slutsatser. De sämsta inslagen torde handla om åsikter, som vänder sig emot islam. Då blir den underliggande tesen hämnd i olika former, restriktioner, diskriminering, fördomar och – hat. Detta trots att majoriteten av människorna, oavsett religion, vill leva sina liv i fred, ta om sina familjer och barn.

     Alla dessa grupper med namn som al Qaida, ISIS, Boko Haram med flera handlar om dödande. Vad döljer sig bakom dessa namn? Hur skapas de? Och – varför? Personligen tycker jag inte att dessa grupper ska ha ett namn, som vore de ett varumärke. "Dessa satans mördare", som Palme sa. De borde heta mördare 1, 2 etc.

     Tre unga män har orsakat landssorg i Frankrike på några dagar. De hänvisar till sin gud. Man blir som trött på alla dessa mord ”in the name of God”. Tänker aldrig förövarna på vad gud ska tänka om dem? Deras handlingar? Deras mördande? Det kan helt enkelt inte handla om en gud, då det hela tiden handlar om en och samma gud. Skillnaden ligger i olika religiösa ritualer och liknande.

     Vad det handlar om har jag ingen aning om - egentligen. Men, jag tror på utbildning, bildning, etik, tolerans och att människor får leva ett värdigt liv, som ger möjlighet att uppfostra sina barn och lära dem skillnaden mellan rätt och fel. Att världen inte kan styras av automatvapen.

     Man kan konstatera att de unga män, som lockas av och ansluter sig till mördargrupper, är vilseledda, lurade. Kan en förklaring vara att de finner en sysselsättning, (att hantera vapen), blir hjärntvättade, vilket ger ett visst innehåll i deras liv? Det är ungefär som att vara beroende av en knarklangare, som håvar in pengar, medan de själva går mot döden. Skillnaden är att de med vapen, som dödar, orsakar så oändligt mycket större ringar på vattnet: oskyldiga offer, hämndreaktioner, och sorg. De skapar en enorm rädsla hos alla grupper av människor, inklusive sitt eget folk.

     ”Det är världens undergång”, sa en flicka, som var på väg till fredagsbönen, i en intervju på Nyheterna. Den tanken äger inte bara hon utan det är många som förtvivlar över sakernas tillstånd. Vem tror på dem som använder guds namn, när de dödar? Det är lögnaktigt och ett hyckleri utan like.

     2014 fick vi relevanta och ”vackra” fredspris. Malala Youafzai och Kailash Satyarthi är två modiga, starka krafter, som borde vara ett föredöme överallt. Att de, liksom författare, satiriker med flera behöver beskydd och/eller har en dödsdom vilande över sig – är ett tydligt bevis på att världen är galen.

                                   På återseende! Eva