Ordet ”mat” kan få oss att
vifta på svansen av glädje och då speciellt om det utropas högt och ljudligt:
MAAAT! Ordet som träffar ett öra fyllt av öronproppar höjer glädjehormonerna i
kroppen då han/hon sätter sig ner vid ett dukat bord. ”Ah, köttbullar,
potatismos och lingon – så gott!”
Tänk att detta ord ändå blir så
komplicerat. Jag menar, vem har inte hört alla bokstavskombinationer av dieter.
Det känns dock skönt att känna till barndomens och ålderdomens kombination av
föda. Tage Danielsson har ringat in hela vårt liv i förkortningar och strax
efter att vi anlänt på BB blir födan GB och TV. Sedan avslutas vår levnads bana
med GB TV/TV TV/STOP. Praktiskt ändå. I dag kanske inte alla vet att GB ska
associeras med glass.Som barn älskade jag glass och tjatade ständigt om denna underbara smakupplevelse ända tills jag fick en halv liter glass i mina händer. Jag åt upp allt, naturligtvis och därefter har jag varit befriad från glassorgier. Varför händer inte samma sak med potatis i alla former: nypäran, potatismos, potatisgratäng, potatisbakelse, hasselpotatis och så vidare. Det finns en uppsjö av olika potatisskapelser och jag är kär i dem alla.
Tänk ändå! Tänk om vi inte fick någon mat då vi är hungriga. Vi har väl alla varit hungriga och gnällt över en tom mage, men vi har snabbt fyllt våra magar med diverse innehåll. Ibland undrar jag hur det känns att inte kunna ge sina barn mat, vilket händer i krigshärjade, fattiga länder. Det måste vara den största av alla frustrationer. ”Ät upp din mat unge! Tänk på barnen som inte får någon mat!” Visst känner några av oss igen den repliken. Men, barnen hittar i relativt tidig ålder en replik: ”det är inte mitt fel att de inte har någon mat.”
Maten är en glädje och sägs vara den sista passionen som överger oss. Synd då bara att gamlingarna oftast får sådan erbarmligt dålig mat och att råvarorna i affärerna är fyllda med skräp. Visst kan man ge di gamle god mat utan att det kostar skjortan. Det vet vi nu, men ingenting händer.
Jag läser alla rapporter om skit i mat; om
grisar som blir serverade sina syskon till middag, lax som innehåller mask och
PCB, äpplen som besprutas med diverse gift, Å hå ja ja. Då blir det ekologisk
skinka till jul och ekologisk fisk och…. Sedan kommer någon och säger att det
inte är alldeles säkert att det ekologiska alternative verkligen är ekologiskt,
för att jag minsann läst att dessa varor också faktiskt innehåller skadliga
ämnen. Då blundar jag och stänger av, för då orkar jag liksom inte vara
intresserad. Då orkar jag inte söka andra vägar, för vad finns det för
alternativ?
När jag var 22 gick jag omkring och
knackade dörr för att få människor att rösta nej till EG!? Och jag kommer
faktiskt ihåg en av anledningarna, argumenten mot EG, vilket bland annat var
just maten. Om vi accepterade EG var det lika med att godkända alla skadliga
ämnen i maten. Jag var vegetarian ett halvår som ung student och sprang hem för att koka sojabönor till lunch. Ganska snart blev det tråkigt och alltför jobbigt att laga vegetarisk mat, men jag lärde mig massor om maten vi trycker i oss. I dag äter jag massor av mat, som är fylld av skräp av den enkla anledningen att jag inte föredrar utsätt vatten, vilket verkar vara det enda ”friska” alternativet. Ja, vad fan ska man göra? Bli en ekologisk bonde i en miljö utan föroreningar? Det vore i så fall en jordbruksbygd på en annan planet utan föroreningar..
I dag är mat ett enormt känsligt och komplicerat ämne. Maten är orsaken till att man i vissa delar av världen behöver en lyftkran för att förflytta människor ur deras hem samtidigt dör folk av undernäring. Det är en absurd matvärld och vi vet inte vem vi ska skylla på. Hade vi en renodlad syndabock vore det heller inte någon lösning, eller hur? Hur som helst behöver vi människor mat.
I morgon tror jag att jag kommer att vifta på svansen när ropen skallar: MAAT!
Jag går mot maten på faten men avslutningen blir varken GB eller TV. Det blir KG = köttgryta. Tack och hej leverpastej!
På
återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar