Vem kan man lita på?

Kan man lita på meteorologerna? Ja, det kan man. Du behöver bara genomföra dagens empiriska undersökning genom att sticka ut lilltån. Och konstatera: ja, det är helt klart kallast i Jämtland/Östersund, exakt som SMHI utlovat.

     Kan man lita på Tyson Guy och Asafa Powel? Nej, det kan man inte.

     Torbjörn Tännsjö sa redan i en artikel i DN Lika bra att nu tillåta dopning i elitidrotten (2008-08-07). Samma sak säger han nu i tv.

     Om man tillåter dopning blir det svårt för den som inte vill dopa sig. De sa en sportreporter i tv i en kommentar. Det låter vettigt. Men, om vi vet att alla som springer ett 200-meters lopp inte är ”rena” kommer vi att sitta och undra vilket preparat de tryckt i sig. Dessutom blir det väldigt synd om den som bara tagit en Alvedon eller druckit en kopp Gevalia.

     I Hoola Bandola Band med Mikael Wiehe sjöng Björn Afzelius ”Vem i hela världen kan man lita på”.  Allt sedan dess har denna fråga varit aktuell och blir dessvärre viktigare än någonsin.

     I början av 70-talet tog min kära moster del i den tidens nyheter. Hon läste om Beatles, narkotiska preparat och andra hemskheter. När vi ungdomar skulle ut och resa sa hon alltid: ”rök inte LSD och drick inte hasch och framför allt – tala inte politik!”  70-talets nya fenomen skrämde henne och hon var lite rädd för ungdomars framtid. Då hade hon trots allt genomlevt två världskrig.

     Ja, vem kan man lita på? Listan kan göras hur lång som helst. Frågan är om vi kan lita på att någon annan ser till att inte alla glaciärer, regnskogar, försvinner eller alla bin, för den delen. Kan vi det? Är det ”bara” politik?

     Kan vi lita på Usain Bolt? Är Bolt ren som snö? Om inte? Hur skulle vi klara det? Det skulle bli världssorg. Det skulle vara värre än att förbjuda tomtar på julafton, värre än att surströmmingen tog slut, värre än att VM i fotboll skulle flyttas två år framåt…

     Det finns mycket vi inte kan lita på men vi vet säkert att solen går upp varje dag men att den inte varit så synlig de senaste dagarna i Norrlands inland.

                                                                     På återseende! Eva

Fanzinet - är det ett myggnät?

Jag kan inte se om en hipster verkligen är en hipster. Indiemusik innehåller väl influenser från Indien och twitter bör vara ordkvitter i dur och i moll. En minipixie dream girl finns väl bara i fantasin. Hon vem? Don´t know. Tweet med ett d i slutet är möjligen ett stycke tyg. Fanzinet kan inte vara ett myggnät, eftersom mygg inte har så många fan(s).
     Wuddup? Ja, men det hörs ju på uttalet. Det är ett stöd för en vedhög.
     Ja, visst kan man raljerar, eftersom ordförklaringen inte är långt borta - gå till Google, hen kan allt!?
     "Jag har slutat läsa DN:s kultursidor. Alla dessa referenser till filmer, kändisar, böcker, som jag aldrig hört talas om. Och ungdomarnas nya ord förstår jag bara inte. Visst i kontexten kanske. Men, det blir lite tungt ibland."
     Lite sorgligt är det ju. Läsning och att hålla dig uppdaterad, informerad är ett nöje för denne man omkring 80 år. Är jag själv snart där, intrasslad i orddjungeln? Nåja, än är det bra många år kvar.
     Fredrik strages krönikor är alltid intressanta: humor, puls och täthet. Det är fräscht. Ändå förstår jag inte alla hänvisningar till olika filmgenrer och musiker, för att ta några exempel, från vilka de nya orden till stor del verkar komma ifrån. Men jag sjunger ändå, för att Fredriks texter gör mig glad och ger mig nya begrepp.
     Det snurrar fort och nya ord föds, andra dör. Trender kommer och går; det gäller att skapa nya etiketter på människor, livsstilar, genrer, Ja, allt.
     Man blir liksom lite trött ibland och undrar om det verkligen är bara det nya som har innehåll. Klart att man klarar sig bra utan att känne till: Mora Nisse, spisbröd, Franz Kafka, Roosevelt, flottare, rallare, Casa Blanca, Gustav Vasa, Who´s afraid of Virginia Wolf, Foppatofflor, Leslie Howard, statare, Karl Marx, Tomas Tranströmer, Det sjunde inseglet. Och samtidigt - de ovan nämnda poppar väl upp på Youtube eller i en Disneyversion. Ja, en hel del finns redan där - ute på nätet.
     En stor del av befolkningen behärskar både då och nu, medan andra varken kan eller vill ta del av den skatt som fanns i går. Det är just detta som diskuteras i snart varenda tidning varje dag, eller?
Dessutom har kontring i fotboll blivit omställning. Varför då?
     Nu är det bäst att avrunda innan resonemanget blir fullständigt arsed up.
På återseende Eva

Du vill, Det svarta mot det vita - två dikter

                         Du vill

Jag kan allt om crosschecking, icing och utvisning.
Jag kan träna varje kväll i veckan.
Jag kan läsa läxor mitt i natten.
Jag kan spela matcher varje helg om Du vill.
Jag kan vara snäll och trevlig varje dag.
Jag kan längta.

Men Du är ändå aldrig riktigt nöjd.
Du är bara glad då jag gör mål.
Du har aldrig nånsin sysslat med sport.

Jag önskar att Fredriks pappa vara min papa.
Jag önskar att Du en gång kunde säga:
"Det är lugnt. Nu skiter vi i hockey och tar en fika".
                   Som Fredriks pappa.
Det enda du kan göra är att titta på sport.

Jag kan...
men jag kan nästan aldrig träffa kompisar.
Jag hinner inte spela WoW med Olle.
Jag hatar hockey.
Jag vill bil utvisad.
          För alltid.
                                                                   Det svarta mot det vita
                                 När ljuset kommer kan jag flaxa om kring en stund  med små artrossteg
                                 låta mig lyftas och samtidigt irriteras av allt det ljusa som exponerar någon
                                 sorts dammsanning. Jag trivs inte i skuggan med solen bredvid en syrenberså,
                                 tror mer på mörkret som vilar mot snön och blir ett norrsken. Skönt att veta att
                                 människor sover i sina bestämda bås. Då kan jag vila mina drömmar om:
                                 havet, skogen, musiken och lyssna till tystnaden. I den blommande årstidens
                                 avsaknad av mörker öppnas dörrar. Flyger och svävar: maskrosor, kvickrot
                                 mossa och grillade tomater för mig ner på jorden.
                                 Augusti i månsken skapar nya rum. Med rågummisulorvandrar jag stadigt på
                                leran: i stillhet går jag mot det svarta mot det vita.
                                                                                                                På återseende! Eva

Att vara punkare - är det mod?

En berusad, tatuerad man med hökar på armarna. En liten, tanig punkare på om- kring 15 år. I en buss knökad med människor.

    Jag ska döda dig din jävel! Ska jag trycka ihop dig din babypunkare?

     En testosteronfylld man visar sin verbala styrka.

Jag säger ingenting. Ingen människa som hör hoten säger någonting. Det är tyst.  

     Varför?

     För att vi inte bryr oss? För att vi är trötta, rädda eller bara osäkra på konsekvenserna av en ev. protest mot mannens ord?

     Alfons Åberg är modig, när han säger att han inte vill, törs slåss.

     Den 5 juni 1989 ställer sig en man framför stridsvagnarna på Himmelska fridens torg. Det är mod.

     Mahatma Gandhi var den störste självständighetsföreträdaren i Indien. Det är mod.

     Violeta Parra sjöng för sitt lands frihet. Det är mod.

     Advokater som står emot hot i rättegångar mot gängledare. Det är mod.

     Vi behöver inte ställa oss framför krigsmaskiner eller tejpa igen läpparna; vi har rätten att tänka, tala och skriva fritt. Tack och lov! Kanske tar vi yttrandefriheten för given. Rätten att tala borde ändå göra det lätt att säga: STOPP! NEJ! Visa civilkurage och skilja på rätt och fel. Att det finns modiga människor vet vi och vi känner säkerligen någon som är så där utomordentligt rättskaffens, vardagshjältar, som riskerar sina liv för människor i nöd.

     Varför är det inte alltid sådana människor som styr en nation?

     Genom historien har det visat sig att de som tror på demokrati, rättvisa, tolerans och rättrådigheten har blivit bakbundna av andra icke-demokratiska krafter. De som tar makt med vapen (eller batonger) i hand gör det lätt för sig. Det är inte svårt att vara tyst med ett vapen riktat den enskilda människan eller en nation.

     Jag minns att jag var väldigt modig människa i sjuårsåldern och fick en hel byskola mot mig, för att jag tyckte att lärarna fjäskade för lärarbarnen.  Med åldern har jag blivit mesigare och skriker inte så högt längre. (Kanske beror det på att det sällan är någon som lyssnar på en ”tant, som håller cykelbromsen nere i backarna.)

     Varför är det trots allt svårt att säga NEJ!

     Är det kanske som det står skrivet i ett ordspråk, som finns på nätet: Bättre feg i fem minuter än död i hela sitt liv. Ja, man kan ju undra, om man kan bli halvt ihjälslagen av att tillrättavisa någon som krossar en glasflaska mot asfalten.

   Nej, nu kastar vi ut gaphalsen! En ung tjej låter blicken löpa runt mot oss som står närmast.

     Då gör vi det. Vi föser ut den aggressiva mannen två hållplatser innan slutstation.

     Sedan blir det tyst igen. Men, vi ler lite blygt mot varandra; en glimt av stolthet.

                                   På återseende! Eva

    

Grynet och Raskolnikov

  Man kan läsa: telefonkatalogen, Utvandrarna, börsnoteringar (boring), AB, Lucky Luke, Fröken Julie, Fantomen, Kapitalet, Kalla Anka, Brödbak, busslistan och Brott och straff.
     Kan man läsa kan man läsa allt.
     Grynet var en pärla, när det begav sig; obrydd, inspirerande, modig och ärlig, Hon var bra för alla och speciellt för tonåringar.
     Hon talade bland annat om vikten av att läsa. Man kan läsa allting, sa hon. Man behöver inte läsa Fjodor Dostojevskijs Brott och straff. Hon läste en snutt ur boken - "bla, bla, bla, usch va tråkigt" Nej, man kan till exempel läsa baksidan av mjölkpaketet, menade hon.
     Alla läser inte Fjodor, men visst är det något alldeles särskilt med Dostojevskij? Tänk bara på kommisarien och Raskolnikovs (mördaren) katt- och råttalek. Denna bok är en mästerlig beskrivning av en brottslings psyke och detta - före Freud.
     Astrid Lindgren menade att föräldrars skyldighet att se till sina barns välmående lika självklart skulle innefatta - böcker.
     Visst, allt kan man läsa. Läser du Sofie Oksanen finner du kunskap om Estlands historia av förtryck, inbäddad i en spännande berättelse.
     Vad man läser spelar ingen roll bara man läser. Jag tror på boken. En bok kan ge insikter, som förändrar, kastar omkull fördomar, ger nya infallsvinklar -  klarhet.
     I Almedalen denna sommar har man lovat kors och tvärs över partigränserna att skolan ska fixas. Nu ska det bli ordning i leden: kunskap, resultat.
     En förutsättning är att alla kan läsa. Eller hur?
     Och att alla ungar som har svårt med läsningen ska får hjälp i tid.
     Jag lyssnade inte alltför intensivt på talarna i Almedalen men alla vet vi ju att Reinfeldt inte bara läser utredningar. I stället för Reinfeldts litteratur föredrar jag ändå baksidan av mjölkpaketet.
                                                              På återseende! Eva

    

Dikter utifrån La mano, röd krita och grafitti

                                                                                    

                                 La Mano

 

                 La Mano är ett undantag   liksom du

 

                 ett monument över de stupade

 

                 är du inte.

 

                 Huggen i sten är händer riktade mot

                 Söders himmel.

                 Dina händer är stoppade i fickor

                 fulla av heroiska bedrifter   200 meter

                 på 38 sekunder.

                  Andra händer på min näthinna

                 i en frånvaro

                 ständig närvaro.

 

 

                                                        Röd krita                                                

                                     En   fjällbjörk i rött i bakgrunden det vita.

                                                    Björken står i en förgylld höst hos betraktaren

                                                    i en blick som klipper ut det röda och ger

                                                    björkarnas liv  -  det långa.

                                                     Ögats tanke är blå och björken blir

                                                    ett träd på ett fjäll sextio mil hemifrån.

                                                    Vandrarens beslut  att björken är objekt och

                                                    subjekten kommer och går  - tunnelbanetåg.

                                                    

                                                 

                       GRAFITTI

         Ett ord ett budskap ett skri ur spray

         the f-word felstavat i underground.

         I Ånge en glad anka vid järnvägen.                 

         Att skapa är att skrapa på ytan av

         betong och nattens ljus söker sig in

         mellan tankar om flow och batonger.

         Så står du där alldeles ensam med

         dina torgvantar och burkar.

         Borta är din rädsla ängslan och sorg.

         Denna natt ska din silvervägg leva

         en barfota flicka målar en blomma

         ovanför dina tankar om peace.

         Ever Lina

         05.30.

         Du söker hennes tag och finner den.

         Kärlek.

                 På återseende! Eva

 

 

        

        

 

 

                                                   

                                                    .

 

 

 

 

Det finns många sätt att bli lycklig av konst

Det finns en stor mängd författare, skulptörer, musiker och kreativt skapande människor som åstadkommer storverk. De sitter i tv-soffan med flackande ögon, ser på sina händer, drar händerna genom håret och talar om sina alster i tvåordsmeningar.
     Måhända måste dessa människor bli intervjuade i skapelseprocessen för att deras språk ska blomma och ansiktet visa deras eufori?
     Jag såg en man som skapade ett stor lerfat i ett runt torn, som ett enomt kaffefat av lera. Han var väl medveten om att leran skulle spricka, men det var händernas skapelse här och nu som gällde.
     Jag har inte sett många konstnärer "in action", men har upplevt, läst om konstnärer skapande: koncentrationen, hängivelsen, besattheten och - lyckan. Det måste helt enkelt finnas glädje i skapande trots att dessa "artister" ofta talar om ångest, vånda, demoner och eländes elände.
     Alla dessa starka uttryck är möjligen en stark drivkraft, men skapandet bli passion och - frihet. Det är vad jag tror.
     Det är fascinerande att lyssna till konstskapares förhållande och resultat av skapelsekraften. De ser autentiskt lyckliga ut med sina penslar, lera, noter och liknande. En del intellektualiserar sina verk - "detta är den linjära linjens associationer i en sfär", typ. Andra sätter vardagsord på sina bruksföremål.
     Anta att ingen annan än de själva värdesätter deras produkter. I mina ögon och öron spelar det ingen roll. Jag lyssnar till konstnärens utstrålning, passion. Tillförsikten är äkta och avundsvärd.
     Vad behöver man ett överdimensionerat kaffefat till? Just ingenting. Det är liksom det som är hela grejen.
     Min största konstupplevelse av måleri var på Kulturhuset i Stockholm. Sökandet efter en kopp kaffe ringlade sig genom bråte, plast och papper och plötsligt låg den där - oljemålningen. Ännu ett steg och målningen hade varit förstörd. Ett vinterlandskap. Till saken hör att jag aldrig varit intresserad av landskapsmålningar. Men, där låg den - på golvet. Ett mästerverk.
     Pulsen steg och jag slutade andas på grund av olika nyanser av snö, ett hus!? Signaturen tänkte jag aldrig på. Vad var det jag såg?
     Jag vet bara att min upplevelse inte enbart var estetisk utan mer åt det andliga hållet, i det närmaste religiöst.
     Jag är glad över att inte veta konstnärens namn. Jag vill inte höra hans/hennes beskrivning. Jag vill äga den - ordlöst. I mitt minne.
                                     På återseende! Eva