Take no notice! Kämpa på ÖFK!

Take no notice ÖFK! Kämpa på!

Hur många människor med driv, fantasi, kreativitet har jag sett bli golvade av avundsjuka, missunnsamhet och skadeglada individer? Det har blivit en del genom åren i olika konstellationer. Nu är det ÖFK och Daniel Kindberg, som blir attackerade från alla håll. Inför varje match intervjuas spelare och vad gäller ÖFK:s spelare får de alltid frågor om hur de ser på situationen. Både spelare och Potter har visat stor styrka och fokus på fotbollen. De svamlar inte utan är korrekta, verbala och fokuserar på idrotten.

     Johan Esk skriver i dagens söndagskrönika den 22 april ”Bilden av klubben Östersunds FK är för alltid förstörd.”

    Själva rubriken är en domedagsprofetia, vilket antagligen är själva andemeningen i texten. Hur kan Johan Esk så självsäkert påstå något slikt? Vad vet han egentligen om ÖFK? Vad vet han om framtiden? Jag vet en del om ÖFK, men så klart kan jag inte sia om framtiden. Krönikan är en kategorisk slutsats, som blandar antaganden, kränkningar med fokus på Daniel Kindberg.

     Esk menar att ”Daniel Kindberg har styrt den nya fotbollsklubben Östersunds FK med en uråldrig ledarstil. Det fungerar inte längre i längden.” Jag kan inte mycket om ledarskapet inom fotboll och skulle gärna vilja veta hur de uråldriga ledarstilarna ser ut. ”Alla vet att Kindberg och klubben på ett sätt fick sina domar redan när misstankarna om ekonomisk brottslighet kom.” Hur vet Esk att alla vet? Har han talat med alla människor? Och. Vad menar han med orden på ett sätt? Skulle tro att krönikören vill att alla människor är helt ense om det han skriver.

     Man blir som matt av dessa generaliseringar, avund och framför allt skadeglädje. Esk tycker, tänker som vore hans ord axiom, som vore hans krönika grundad på empiriska studier. Ja, en krönika ska väl vara lite ”lös” i kanterna, men tesen borde vara tydligare, konkret.

     I artikeln används ordet bild vad gäller ÖFK, en klubb som är ”mer än en fotbollsklubb.” Men nu, skriver Esk ”Och på ett exakt sätt kommer den nya, helt omvända bilden av att det är ett ekonomiskt fuskbygge och luftslott nu vara lika svårt att sudda bort.” Dessutom menar han att alla kulturprojekt har varit en manöver för att dölja Kindbergs bolag och pengar. Lite källhänvisningar vore på sin plats i detta uttalande.

     Tja, vad ska man säga? Jag har sett i princip alla ÖFK:s matcher, både på arenan och på TV. Det har varit många fina sittningar. Johan Esk har inte skrivit en rad om ÖFK:s framgångar. Inte ett ord. Man måste skilja mellan spelarna och Daniel Kindberg i detta läge. En krönika med detta innehåll gör ingen glad. Visst kan vem som helst bli orolig över den sågning, som Esk nu skapat. Han skriver om ett ”fuskbygge” som i så fall inte har något med spelarna att göra. Vad jag har sett har de verkligen inte fuskat sig fram till sina resultat.

     I dag går det inte så bra för ÖFK, men vi är många som solidariskt kommer att stötta dem. Vad gäller brottmisstankarna har jag inget att säga, eftersom jag inte är insatt i utredningen och kan inte spekulera om utgången. Daniel Kindberg har driv, fantasi, kreativitet och vad som än händer är DET en sanning. Mitt fokus är ÖFK. Fotbollslaget har gjort mig intresserad av fotboll – på riktigt. Jag studerar passningar, uppställningar, och spelteknik. Hoppas av allt mitt hjärta att spelarna ska få gå ut på arenor med harmoni i kroppen, utan dessa frågor om Kindberg. För vad är det reportrarna vill? Vill de att t.ex. Nouri ska gråta i deras famn? Eller. Vill de kanske ständigt finna scoop?

                                           Heja ÖFK! Kämpa på!  

På återseende! Eva