pionens
färger
metamorfosen
blir röd
långt
ifrån lien
rödluvan
växer
tunna
spröt mot växtbrygder
barn
skriker: äpplet!
landskapsblomman
ler
en
igelkott går förbi
inget
att ångra
jag –
en prästkrage
yvigt
kronblad solid hud
vilar
i skugga
berglin
den vackra
frösådd är förlorad
glömskan rotar sig
På återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar