På väg mot
Snötäckta
lägdor
tjärvallade
skidor
upp
och ner som blev
ett
skidspår av blod.
En
sönderkörd mus.
Vi
barn grät på begravningen
musen
i en näsduk under skarsnön
Tryggare
kan ingen vara.
Sen
flög vi mot himlen i hoppbacken.
Faxälven
Ångermanälven
flottare
och Lunde,
gamlingars
berättelser
blev
en länk till Ådalen -31
niporna
och forsarna.
Solens
nedgång bakom hässjorna
kattugglans
ke-vitt…hoo ho ho i den ljusa sommarnatten
och
mjölkbryggan vid landsvägen var
hela
världen.
Skogen
skymde sikten mot stan.
I
byar som slutar på –sele fanns butiker
post
och affär med doftande cyklar
oåtkomlig
drömmar.
Skolavslutningar
med Kristus på korset
gjorde
det svårt att andas.
Tjärnarnas
första is upplyst av månen
de
första skridskorna ritade rundlar
på
det svarta vattnet.
Molnen
slukade ljuset och vi barn gick
blinda
raka vägen hem på kända stigar.
*
Jag
talar med dem som försvann i en rak linje
från
en medveten ålder till nollpunkten och
undrar
vad de skulle ha sagt om bilderna
tidens
fasor. Dä ä int´å begrip dä ä jussom
farsotn´
häri väla.
*
Sjö
fjäll toppad med snö l en storslagen vy framför
mina
ögons häpnad vid Frösö kyrka
en
vacker sensommar med vissnade konvaljer.
En
ny bekantskap – Jämtland.
Att
leva i syre.
Mitt
bo finns på en ö.
Det
har funnits tillbakalängtan
till
en urgröpt rot - den melankoliska röda himlen.
Skogen
bäcken ängen rentvättad
återuppstånden
från de luktfria vindarna frän öst.
Min
längsta tid finns här och inte där
och
innan jag somnar saknar jag dig
som
du en gång var.
Jag
saknar dig och dig och dig och du
som
visade mig biblioteket.
Du
ska veta att dina bilder hänger på
en
glittrande tapet med påfåglar.
Här
är jag en flyttfågel som stannat
klockan. Ett stelfruset hjortron.
Det
händer att jag sjunger nerför backarna
att
skogen ropar. En domherre bredvid
en
rad av hus.
Saknar
mig som formades i en annan mall
men
det finns en solid jet-lag i en barrskog
full
av löften. Jag borrar ner mina stavar
ovanför
fjällbjörken bredvid styvmorsviol
och
vandrar mot.
Det
händer att jag förgyller min minnen
med
akrylfärg – en prästkrage med solid
kärna
och sköra ömtåliga kronblad.
En
rad med fåglar svävar mot skymningen
och
jag flyger med neröver en stund.
Vi
önskar varandra god tur.
Sedan
öppnar jag dörren gör potatisgratäng
med
gogonzola.
På återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar