Livet då och nu utifrån Dagny, 104 år
Skavlan
känner jag en viss ambivalens inför beroende av vilka gäster som är inbjudna.
Ibland lämnar jag soffhörnet, när Skavlan ställer intima frågor till någon som
snällt svarar – och därmed blottar strupen. Det är ju tv och visst söker man
sensation, säger min hjärna. Det blir ett utnyttjande av människors sårbarhet,
som rasslar i min mage; det liksom ”hire däri magan”, kan man säga.
Det finns en fascination för kändisar, en
önskan om kloka ord, som kan ge liv åt våra egna tankar och känslor, Ibland
tänds ett ljus, en flacka som läggs i hårddisken i en vacker mapp, En sådan
ljusglimt var Dagny Carlson, 104 år, och världens äldsta bloggare då hon
gästade Skavlan fredagen den 4 februari. Dagny är född 1912 och säger att hon
lidit av mindervärdighetskomplex och haft författardrömmar. Men, idag säger hon:
”jag har kaxat till mig på äldre dar.”
En annan gäst hos Skavlan frågade Dagny om
ett råd för ett lyckligt liv. ”Man ska aldrig ge sig. Och, när det tar emot, ska
man kämpa på,” svarar Dagny. Det är kloka ord i enkla meningar, kan man tycka.
Samtidigt är Dagnys ord viktiga, ärliga och säkerligen vetenskapligt förankrade
i 104 års erfarenhet av livet självt.
I dag mår vi dåligt. Unga och gamla. Många
rapporter vittnar om ungdomars psykiska ohälsa och ”expertisen” talar om
skolan, stressen, pressen, ideal, sociala medier och så vidare i en spiral, som
ibland blir en rundgång. En cirkel, som gör kullerbyttor beroende av vem som
utreder, söker förklaringar.
Dagny säger att ingenting var bättre förr.
Hon fick aldrig möjlighet att studera, men tar igen detta i dag, då
möjligheterna finns. Kan det vara så att det finns alltför många möjligheter?
Alltför många val? Alltför många måsten som att: uppdatera statusen på social
medier, skapa magrutor, komma underfund om vem man verkligen är och – ska vara?
Jag tror på Dagnys ord om att kämpa, inte
ge upp och ”inte ge sig.” Livet i sig är inte så farligt. Faktiskt. Det är
rädslan för själva innehållet i livet, som är farlig. Vi kan. Vi vill. Vi törs.
Om någon sätter krokben på vägen kan vi ta ett skutt över, bita ihop, sjunka
bryta ihop – och gå vidare.
Jag tror att vi bör läsa Dagny logg. Jag
tror att vi alla under 104 år kan lära oss en hel det om hur det var förr och
jämföra med nutidens alla s.k. möjligheter. Möjligheter är inte rättvist
fördelade bland oss, eftersom det kan finnas hinder. Just därför måste vi lära
oss att kämpa.
På återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar