I
dag den 22 mars hör jag på radion, ser på tv om ännu en aggressiv attack på
flygplatsen och i tunnelbanan i Bryssel. Siffror på dödsoffer är inte
fastställda ännu. Strax eter klockan 8.00 i morse hände detta och är det största
dådet i Belgien sedan andra världskriget.
Svenska ministrar intervjuas och de säger
att det är en attack på det det öppna och mångfaldiga samhället. Än en gång. Vi
har hört dessa alltför många gånger nu och ingen verkar veta hur man ska kunna
organisera kampen mot terror. Den som har en lösning på detta problem torde bli
en kandidat till Nobelpriset. Terrorism är komplext, eftersom ingen polis,
militär kan gå omkring och söka sprängämnen, visitera ett myller av människor
på flygplatser, på gatan, i tunnelbanan. Och hur i hela friden kan man hindra
en självmordsbombare innan hen ”trycker på knappen?”
I dag är oskyldiga människor döda,
chockade, rädda, förtvivlade. Vi som inte var på plats fylls med en variation
av tankar och frustration. Efter 11 september 2001 kommer jag ihåg kontrollen
på Heathrow. Det var en lång kö och ett flertal män blev extra kontrollerade. I
mina ögon såg jag att de flesta som genomgick ”extra kontroller” hade en annan färg än jag. Ilskan
kokade och jag tyckte det var en rasistisk handling och frustrationen över att
dessa minutiösa sökningar ökade ju längre tid vi fick stå stilla vid
incheckning.
I dag har myndigheter insikt i hur en
terrorist kan se ut och jag är själv inte så naiv och ”barnslig” längre.
Rädsla, ilska och sorg känner jag idag. Känner sorg för oskyldiga flyktingar,
som själva flytt från terror, eftersom de drabbas indirekt. Människor, som i
dag är fientligt inställda till migration över huvud taget, generaliserar och
uttalar sig ibland som om alla nyanlända vore terrorister.
I en intervju i radion diskuterades om
dagens attacker lite varstans i Europa är terrorism eller krig. (Jag kommer
tyvärr inte ihåg namnen i detta radioinslag).
Mannen
som blev intervjuad menar att dagen terrordåd inte kan jämföras med Bader
Meinhof och tidigare terrordåd utan att det nu handlar om krig. Att
terrorgrupperna vill provocera USA och Europa till att initiera krig mot dem,
som en styrkedemonstration. (Min notering: terroristerna vill att vi ”ska gå i
fällan”). Samtidigt är ovan nämnda stater överens om att inte sätta in
landtrupper utan hålla fast vid det demokratiska samhället och mångfald.
Ja, nu är soldater positionerade runt om i
Bryssel och människor måste stanna inomhus på grund av dagens attack.
Öppenheten är alltså beskuren denna dag. Ingen vill leva ett sådant liv. Nu må
vi tänka på anhöriga till dagens offer.
Morgondagens
offer? Var kommer de att finnas?
Avslutningsvis lyssnar jag på Frankrikes
president, som säger att kriget mot terrorister måsta fortgå. Vi måste föra
kriget med beslutsamhet och kyla.
Jag är nog fortsatt naiv, eftersom jag
hoppas på andra lösningar än ett KRIG.
Det
är dags att tala om människan och människors uppgift här i världen. Vi är inte
födda för att kriga. Hela världen måste jobba tillsammans i en uppbygglig
agenda. Det finns så mycket att bygga i denna värld, vilket skulle kunna ge
människor meningsfulla arbeten. Il faut cultiver notre jardin!
”Si vis pacem
para bellum” – tror jag inte på! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar