Att söka trygghet, köa för Idol och återse Nefertiti

Jag har börjat lyssna på radio, P 1 på eftermiddagarna. Nyheter som antagligen kommer i kväll på tv strömmar ur radioapparaten med intervjuer, som förtydligar.

     I dag hörde jag en intervju med judiska människor boende i Iran, vilka berättade att de har ett gott liv i Iran och vill inte bo i Israel, i ett never ending war. De är trygga i sitt nuvarande land. En kille berättade att han vann en tävling i deklamation ur Koranen i 10-års åldern, trots att han inte är muslim. Det sades också att toleransen för den judiska befolkningen är hög i Iran.

     På frågan om de trodde på en lösning på Israel – Palestinakonflikten svarade en man att det måste bli två stater.

     ”Militär substans,” säger Peter Hultkvist på tv-nyheterna om att leverera vapen till Frankrike. Turkiet vill ha pengar och EU vill att Turkiet ska ta emot flyktingar innan de kommer till Grekland.

   I Brasilien är det kaos, korruption och Nefertites grav har funnits. Den kyliga luften kvarstår både i väderleksrapporten och i politiken.

   Ja, så kan det se ut en dag i mars och jag kommer ihåg nyheter i radio på 50-talet, Dagens eko med hög volym i transistorapparaten. Ibland stängdes radion inte av när börsnoteringarna körde i gång: ”Alfa Laval, Atlas Copco” o.s.v. i en sövande ström av siffror, som gav en känsla av godnattsaga. Ja, man lär sig lite här och där. Dessa nyheter kom till mig i går. I dag är en annan dag med annat innehåll.

     På väg till frissan, för att klippa två centimeter finner jag en lång, lång kö på Stortorget här i Östersund. Klockan är 10.30 och kylan kryper längs ryggen. Nyfiken traskar jag fram till de första i kön. Två bekanta tjejer står med dubbla filtar runt sina axlar och de säger att de köar för att vara med i uttagningen till Idol. De hade stått där sedan 6.30 denna morgon. Ja, jag säger då det. Undrade faktiskt om jag skulle ställa mig längst bak i kön. Kommer väl ihåg betygsättningssången jag sjöng i årskurs 6. En gammal orgel och en lika gammal magister och jag. Låten jag hade tränat började ungefär:

”Show me a man I can look up to. One who is honest and brave…” Typ.

Att delar av texten finns i mitt minne beror antagligen på att jag var otroligt nervös. Jag talar om 1962 och textens innehåll reflekterade jag aldrig på. Då.

     Jag önskar tjejerna god tur med sina röster och att de får en vinstlott till Idol. Hoppas att de får något värmande för sina stämband innan audition. Sedan traskar jag mot frisörsalongen, blir klippt ett par centimeter på 10 minuter och betalar 170! kronor Nästa gång ber jag någon i familjen om en 10-minutersgratisklippning.

     Ja, man kan konstatera att människor håller igång sina liv på jorden, från öst och väst, norr och söder. Önskar att ungdomarna får en framtid i trygghet, tid att sjunga, växa och leva i trygghet, och visst skulle det vara helt underbart att än en gång skåda Nefertiti och även hennes grav. Utan hot och terror. Kan jag tycka.

                                                                 På återseende! Eva