Hur står det till med politiken, retoriken, Svt?

Sifå har siffror som visar att socialdemokraterna ligger risigt till. Moderaterna och alliansen har nu gått om sossarna och miljöpartiet.

Så kan det gå. Upp och ner. Kors och tvärs. I politiken. I livet.

     Trender kommer och går och under en veckas tid matas vi med olycksalig information, som sextrakasserier, våld, hot, kommuner som inte hinner med sina åtaganden i utredningar av uppehållstillstånd, asyl, boenden. Samtidigt får vi se skidåkning, Guldgalor, prisutdelningar och liknande på TV. Det är blandad kompott.

     I denna blandning av innehåll funderar jag på hur alla nyheter tas emot, både dåliga och bra sådana. Det finns stor risk att nyheterna mobiliserar ännu mer ondska och hat. Samtidigt finns det en mängd människor som inser att de allra flesta av oss kan dra realistiska slutsatser utan generaliseringar. Utan dem skulle samhället bli en söndertrasad smutsig disktrasa. Full med bacilusker.

     Anledningen till Lövéns ”fall” kan man diskutera timme efter timme, dag efter dag, om man så vill. Ingen vet – egentligen. Svaret finns skrivet i stjärnorna, som inte syns bakom molnen. Wallström diskuteras i största allmänhet och i synnerhet av de som gärna vill sätta in en stöt på just socialdemokrater, de som är avundsjuka, de som vill söndra. Medan andra statsmän i delar av världen ser henne som en modig politiker med pondus. Samtidigt talar andra ”tyckare” om diplomati, vilket de anser att Wallström saknar. Diplomati kan definieras på olika sätt och att uttala sanningar, vilket Wallström gör, anses odiplomatiskt.

     Har vi tid med diplomati i vår tid? Är det inte dags att fler uttalar sanningar, tar itu med de mänskliga rättigheterna och stoppar kriminella krig, som arrangeras av egoistiska ledare? Ja, just denna mening gör mig trött. Av den anledningen att jag har upprepat liknande självklarheter eller okunnigheter alltför många gånger.     

     Jag menar, vad vet jag? Om politik? Om retorik? Svt:s programutbud? Tja. Inte mycket egentligen. Jag är en helt vanlig människa med mediokra kunskaper om ditten och datten. Jag lyssnar, iakttar och läser. Något lite lär man sig väl.

     Ebba Busch Thor är politikern, som dödade DÖ (Decemberöverenskommelsen). Det verkar ha varit hennes stora genombrott som ny partiledare för Kristdemokraterna. Om en regering attackeras från alla håll, blir det svårt att följa kompassnålen. Det blir störningar, helt enkelt.

     Om man tänker på sveriges samling av partier, finns det inget av dem som kan stå på egna ben utan måste ta hjälp av andra partier. Då kan det inte vara så svårt att attackera Löfvén eller Wallström. Drevet går och siffrorna sjunker. Politiken och retoriken blir en pingismatch med lite eller inget konkret innehåll. Orden formuleras efter en mall, som blir mer och mer meningslös och mindre trovärdig. Personligen har jag ingen aning om vilket parti som ger mig förtroendet, uppmuntran till en röst, en sedel i en urna, nästa gång det blir aktuellt.

    Svt:s programutbud består till stor del av kändisar, som sitter i tv och pratar. Om sig själva. Vi lyssnar och fascineras. Men, jag har tröttnat. Tycker mig ha lyssnat tillräckligt. Lars Lerin är ändå en ny intressant bekantskap; en autentisk människa, som man bara måste respektera. Han är värd ett pris av något slag. De grekiska ögruppernas befolkning, som tar emot, räddar flyktingar på havet, borde också får ett pris. En Guldoliv borde de få.

                Tack och hej! Leverpastej!       På återseende! Eva