Carola = sommar

Hur många ungar har inte stått med en låtsasmikrofon och sjungit: ” hej Micke! Det är helt okej, hej Micke…”Carola var ungarnas idol, mest tjejer vad jag kommer ihåg, på 80-talet.

     En nioårig flicka, sa till sin mamma: ”Carola har perfekt storlek på tuttarna”.  Hennes mamma tyckte det var en ”annorlunda” kommentar, om man så säger. Dottern kunde alla Carolas texter och sjöng så att Storsjön dansade.

     ”Allsång på Skansen” med Carola i går kväll gav mig en fläkt av sommaren, även om Stefan Löfvén satt genomskinlig med regndroppar över kroppen med sin regnponcho.

     Petra skötte sig bra, hade bättre flyt i mellansnacket och använde snygga bindningsmarkörer. Nu får publiken föreslå sin egen allsångslåt och den som ”vinner” får leda publiken in i sången. Om jag skulle föreslå en sång vore det Taubes Samborombon och Animals House of The Rising Sun. Är det en allsångslåt? Skulle inte tro det. I vilket fall som helst skulle det aldrig funka – jag kan helt enkelt inte sjunga.

     Om jag tittar ofta på Allsång på Skansen? Ytterst sällan. I går var det Carola som triggade min längtan efter musikfestival, allsång. Mycket kan sägas om Carola, men alla är väl överens om att hon gör sitt jobb. Hon levererar och gör det bra. Och Carola är sommar. För mig.

     Här i Östersund finns så klart Storsjöyran och när det begav sig, när min dotter var ”minderårig”, var jag med henne på Yran. Och. Lärde henne att trängas, till exempel framför Robyn. Vi är båda något korta i rocken och klart är att man vill se artisterna på nära håll, eller hur? Ofta längst fram mellan högtalar, vilket kräver dubbla öronproppar. Nu, vid 23-års ålder, har min dotter radarn inställd på scenläge på festivaler. Skulle jag tro.

     När hon senare drog i väg utan föräldraeskort träffade hon och kompisarna Carola, fick foto och autograf. Stort. ”Hejsan lilla hjärtat”, sa hon till tjejerna. (Ja, typ.) Det är själva essensen i Carola.

     Hur som helst tycker jag mycket om sommarstockholm och jag har passerat Skansen många gånger, då man köat till Allsången. Nu vill jag själv vara där. En gång. Jag tänker mig, efter att ha lyssnat på Mia Skäringers tolkning av Halleluja att hon är där. Denna låt på svenska övertygar mig om att det svenska språket är grymt. Det finns sting i vårt språk.

                             På återseende! Eva