Funderingar om att bära på barn, ved och brudar

En man kommer nerför backen med ett litet bar på ryggen. I en ryggsäck? Ser det ut som. Det är antagligen en modern rygg-bärar-uppfinning, tänker jag, men har blicken fokuserad på barnets huvud. Det lilla huvudet faller lite hit och dit och mannen ler förnöjt i solen på sina slalomskidor. Själv mår jag lite illa och undrar varför han har valt att ta med sig ungen över huvud taget.

     En bild poppar upp i mitt minne, vilket visar barn i olika sammanhang: på konserter, restauranger (rökiga på den tiden), möten, ja, överallt. Det var en rättighet? (På 70-talet). Barn som skrek. Gallskrek av trötthet ibland.

     Alltsedan människan föddes på jorden har vi burit på barn. Och på ryggen i ett skynke har barnens färdats sedan urminnes tider. I Kalahari finns nomadfolk och jag har hört berättas om en man som bar sitt barn på ryggen. Ett av sina byten kastade han i samma säck som barnet. En svart mamba. Han hade ju dödat den. Trodde han.

     Det måste ha varit 50-tal, när man talade om att bära böcker på huvudet för att få en rak och snygg hållning. Var detta tips inspirerat av upptäckten av det afrikanska transportmedlet – huvudet? Vi fick ta del av bilder på främst kvinnor, som bar ved, vatten, grödor på sina huvuden. De gick svävande fram utan att frakten rubbades det minsta. Majestätiskt!

     Varför blir en del brudar buren över tröskeln? Jo, det sägs att fröskelburen brud då skyddas mot farligheter. Jag undrar just om någon tappat bruden pladask i golvet. Jag menar, en del väger ju sina modiga kilon. (Då handlar det om en vuxen hen och inte ett barn, får vi hoppas).

     Det är så mycket vi kan bära på och visst kan man bära på katter. Min erfarenhet är dessa djur inte vill bli burna några längre sträckor. Men, jag har sett katter ligga tryggt på husses axel. (Jag har bara sett hussar bära katter). Skulle katten ramla ner faller den så klart med fötterna först. Så är det.

     Efter avslutad skidåkning råkar jag gå förbi mannen med barnet, Jag ser en glatt leende unge med fyra tänder bli flyttad från rygg till vagn. Det känns skönt, eftersom barnet säkerligen inte skulle ha landat på fötterna och att fadern inte kastat något byte i samma säck. (Och några giftormar visar sig inte i fjällvärden – i slalombackar).

     Jag funderar vidare och tycker ändå att man inte ska åka slalom med en unge på ryggen. 

                                            På återseende! Eva