Alesso
hade jag aldrig hört talas om innan jag läste DN den 11 april. Han är en av
alla dess superstjärnor, som kallas ”det svenska musikundret”. Alesso åker runt
och remixar låtar, andra artisters låtar, och är en av alla DJ:ar, som är högt
rankad. (Om nu någon funderar över pluralformer av DJ, beror det på att det är DN:s
ord. Så det så.)
Visst har jag dansat till musik som
spelats av en DJ. På den tiden innebar det att en kille hade en låtlista och
lade på en skiva på skivspelaren . Sedan svängde vi oss på dansgolvet runt
musiken – på disco. Kommer inte ihåg att en DJ var populärare än någon annan,
skickligare än någon annan. Jag tycket nog mest ”att hur svårt kan det vara”? Lägga
på en skiva på en tallrik kan väl varenda människa.
Sedan kom hiphop i USA och man kunde
lyssna till hårda beat och scratching. Det var helt klart ett nytt sound och
många unga människor fokuserade på musiken i stället för att slåss på gator och
torg. Ja, jag har googlat. Ja, jag vet faktiskt vad scatching innebär, men visste
inte att det kallas för scratching. Vilket är ett helt relevant ord, om man
tänker på hanteringen av en skiva. Jag tyckte faktiskt att det var häftigt att
skapa musik på detta sätt, men jag grät nästan, när jag såg hur man plågade en
skiva. Eftersom jag själv är mycket rädd om mina vinylskivor.
Ja, Alesso är alltså tillräckligt stor för
att skapa musik genom remix inför 50 000 människor i Buenos Aires. Han
älskar hela grejen och vill att musiken ska vara underhållning, dans och ”armarna
– i – luften- känslan” – liksom. Han blir rent utav extatisk själv av
stämningen han skapar. Det är en show, helt enkelt. Och han tjänar pengar.
Mycket pengar. Och han har fått priser.
I artikeln nämns också att Alesso inte var
så mycket i skolan utan han satt hemma och mixade framför datorn. Ja, det
verkar ju gå bra ändå. Men, det går inte alls bra för alla som inte går till
skolan. Det är bevisligen så att alla omöjligt kan bli världsberömda och tjäna
stora slantar. Det händer att ”lyckade” författare, musiker, fotbollsspelare,
företagare och så vidare nästan skryter om att de så sällan besökt skolan. Det
tycker jag är lite synd, eftersom i det stora hela är det en minoritet som
lyckas där ute i världen – utan betyg. (Jag kan t.ex. tycka att Zlatan kunde ha
skapa en vit lögn om bokläsning i stället för att tala om att han aldrig läser
böcker).
Ja. det händer mycket inom musiken och
visst är det starka musikkrafter, som råder. Det är närmast religiöst i
hyllningarna, beundran och dyrkan. Visst är det roligt att svenska musiker är
så lyckade och inspirerande. Visst är det en bra exportvara, kan man tycka. Ja,
så är det nog.
Som sagt, visst kan jag i princip
ingenting om DJ:ar, men jag vet att det också finns många duktiga tjejer som är
DJ. Jag vet att musiken som skapas av Alesso inte är min musik. Har lyssnat på
Youtube och känner ingenting. Kanske är remixen alldeles fantastisk. Det vet
jag inget om, eftersom jag inte ens känner till originalspåren. Men, det gör
inget. Det är själva DJ- fenomenet i sig, som är intressant. Och att leka med
ord som ”claima” - bara för att.
På återseende!
Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar