Att vara eller inte vara halvnaken och översexualiserad?

Någon gång i mitten av 80-talet kom jag in i ett klassrum och killarna hade satt upp en affisch med Samatha Fox – topless. Jag tog ner affischen och vecklade snyggt ihop den. ”Vad fan gör du? Ah, ha, du är bara avundsjuk”, sa de skadeglatt. De var verkligen chockade över att jag tog ner affischen, eftersom de inte förstod varför. Nästa lektion satte de upp den igen och jag tog ner den. Så höll vi på tills en vuxen man gjorde slut på konflikten. Och Samatha sattes väl upp på ett nytt, mer säkert ställe.

     Det har gått några år sedan dess och det är sällan man numera ser nakna, halvnakna kvinnor i verkstäder eller i andra rum. Det finns alltså en ny medvetenhet, åtminstone vad gäller ”det offentliga rummets” utsmyckning.   

     På radion i dag hörde jag Anna Nilsson berätta att hon hade målat nya kvinnor till ett spel; hon hade helt enkelt satt mer kläder på kvinnorna och diskuterat sexism i spelvärlden. Responsen kom raskt: ”du har inte rätt att kritisera innehållet i spelen” o.s.v. Mannen äger ordet? (Citatet är antagligen inte korrekt återgivet, men innehållet är detsamma).

     Själv behärskar jag inte spelvärlden, men har sett en del av ”rollbesättningen”: kvinnor med skinkor stora som basketbollar med en tråd emellan och framsidan, d.v.s. tuttarna, som två jättestora vattenmeloner tillsammans med en midja, storlek 40 centimeter, typ. Jaha, är det en dröm som förverkligas med dessa groteska proportioner?

     Vad är det som förstärks hos männen, vilken kroppsdel från hjärna till fotknölar är groteska. Musklerna? Ja, vad annars? Som framträder under en stor  mängd kläder. Så att de inte fryser?

     Tänker mig att kvinnan med jättestor bak och dito bröst måste ha det svårt att stå upprätt. Å andra sidan kommer hon inte att slå ut några tänder om hon ramlar framlänges, då tuttarna verkar som stötdämpare. Och det blir antagligen en studsreaktion om hon duttar i marken med basketbollar där bak. 

     När kvinnor ifrågasätter sexism i största allmänhet och i spelvärlden i synnerhet mobiliseras motståndet med ord, som ryter, ylar omkring utan rim och reson. De som ändå försöker sig på en tes i sin argumentation talar om att det är dålig konst, när en kvinna målar kläder på spelvärlden kvinnogestalter.

     Om män reagerade vid varje sexistiskt uttalande, varje sexskämt och kvinnofientliga kommentarer, skulle de säkert bli utsatta för hån eller dylikt men i förlängningen skulle det ge resultat. I en mer människovärdig och jämställd tillvaro. Vill jag tro.

     De kvinnor som pumpar upp sina läppar, bröst och bakdel funderar jag över. Det måste vara tungt att bära inte bara sin egen kropp utan därtill flera ryggsäckar med onaturligt innehåll. Det gör ont i hela kroppen bara att tänka på den extra packningen.  

     Nej, jag var inte avundsjuk på Samatha Fox och i dag är ungdomar mer medvetna och kan kritisera onaturligt formade kroppsdelar. Däremot hör jag tjejer som reagerar på ojämställdhet i skolan, på jobbet, i samtalet ….

                                                    På återseende! Eva