FUNDERINGA

Dom satt rund köksborle mä

hembaka å kaffepanna bedave.

Iblann changsere prate men för

dä mästen tala dom om byfolke.

Som nä Helmer joxe in häst´n

däri köke då käringa hanses va på BB.

-  Han hadd tege sä na brännvin.

-  Han ha vorte tokit.

- Han känte sä ensammen.

Då blev en Ante sinna:

- Va säg ni fölla. Dä ä ba na fjoller.

Helmer trodd käringa skull dödde

mä ongen. En Helmer ha jussom

myttje känslan.

Dä gett en fäl begrip.

Då stanne väggklocka.

Etter nan minut to Sigvard ola ur käft´n:

- Va nars ä en Helmer nu då?

- Han sett fäl å grine på huse,

sa en Efraim.

                      På återseende! Eva