Visst
har jag samlat insekter i burkar och satt locket på efter att ha huggit hål i
förslutningen med en skruvmejsel. De måste ju andas – humlorna, bina,
spindlarna, nyckelpigan. Tänkte vi ungar då det begav sig.
Nu för tiden händer det att jag ser ungar
göra samma sak. Då mår jag illa. Locken har oftast inga hål och burken i sig
blir snabbt ointressant. Man lämnar den helt enkel åt
sitt öde. Har jag sett
några gånger. Och det räcker. På min tid var det farbror Edvin, som kallade oss
för djurplågare, vilket gjorde skillnad vad gäller insektsmord.
Medvetenheten om nyttoinsekternas
betydelse har ökat och det finns människor, som vårdar fortbeståndet så gott
det går. Jag beundrar dessa människor. Och alla andra: läkare utan gränser,
fjällrävs- och bergsgorillaräddare, de som försöker göra livet värt att leva,
här och i Rumänien, korall
Sedan beställer vi ännu en flygresa. Jag
menar, flyget tar oss ut i världen och lilla jag gör ju ingen skillnad!? Så
håller vi på.
Det är inte lätt att vara rätt. Eller? Det
är enkelt om vi avstår. Om vi inte vore giriga. Om vi inte konsumerade.
Ekonomin säger att vi SKA konsumera. Hjulen måste rulla. Då måste vi ha nya,
rena, fräscha energikällor. Och den ekvationen får någon annan lösa, tänker vi.
Men tänk ändå. Att få vara med och rädda
fjällräven, att finna miljövänligt flygbränsle, nya energikällor, att vårda
havsköldpaddornas överlevnad, att ”skapa” starkare is för isbjörnarna.
Parallellt med vetenskapen, djurskydd, och
utveckling vore det en extraordinär syssla att råda bot på allsköns terror,
fördomar, vidskepelse (läs medeltiden!) och förtryck. Och det varde fred. Tänk.
Människan är allt bra korkad, ändå. Denna
lilla stund vi vistas på jorden.
På
återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar