Om sanninga ska fram

Lingonsylt ska kokas och potatisen ska ur jorden nu i september. Och svalorna hörs inte längre. De har sökt sig mot södern. Samtidigt, om en vecka, avgörs den politiska agendan för fyra år framåt.

     För fyrtio år sedan bjöd aktiva politiker på skjuts till vallokalerna och urnorna. Jag har hört historien om att i baksätet satt en kvinna, som sa ”jag vet då en som ska strykas på listan” och uttalade ett namn, som med kropp och själ satt i framsätet. Hoppsan. Vad som sedan utspelades i bilen förtäljer inte historien.
     En som stryks på listan i dag är SD-kandidaten i Halland. Hon har blivit fotat under städning med hakkorsbindel runt ena armen. ”Det känns väldigt knepigt, för det har jag inte gjort, det skulle aldrig falla mig in,” säger hon enligt DN den 6 september. Konsekvenserna av detta bildbevis och ”Putinkommentar” tros inte vara speciellt avgörande för SD:s valresultat.
      Jaså? Jaha! Människor röstar på SD oavsett vad? Som en ploj. För att det är skoj. För att man inte bryr sig. För att man tror på en ljusare framtid?
     Medvetna eller omedvetna val har alltid konsekvenser. På ett eller annat sätt. Och jag tänker på gamlingarna, som fick uppleva både ett och två världskrig. Inklusive 30-talet. ”Man blir som mörkrädd”, skulle de ha sagt och tänkt på:

Arbetsdagar´n på lägdern då dom jämres däri sola och geck å höll käft´n i pärlanne å ävles i fattiväla och räkne dagar´n tell söndan – för å sitte och glo på molna å jussom vile förstånne. 
     Som man röstar får man skörda. Som man bäddar får man ligga.
     Är det verkligen så att människor inte reagerar på symboler, uttalanden, utspel från SSD? Ja, glömskan, likgiltigheten verkar vara befästad. Kanske är det så att vi är glada över att isen inte ligger på sjön på sommaren, vilket, enligt uppgift, var fallet på 1860-talet. Jämförelsen är långsökt och vem bryr sig om om alla årtal och historia.
     Nu är det 2014 och inte ska vi väl tala om 30-talet? Man måste tro på förnuft, eller hur? Eller kanske nöjer vi oss om sjön är isfri på midsommarafton och att potatisen kan skördas i september.
     I skymningen på altanen flyger änder i en vinkel. Jag vinkar och önskar god tur. Och jag vet att den förste i flygstrecket kommer att avlösas av en annan fågel. Hela vägen. Så som det ska vara. Om sanninga ska fram och int´ska vi håll käft´n.
                                                    På återseende! Eva