I väntan på snö:

               Kylan kommer som ett utropstecken:      

 

               snö som lurar bakom en höst. En tröst –

               en halsduk runt pioner. Ordens kristaller.

 

               Dagar då jag skapar kaos i skornas funktion.

               Sedan ligger den där – den slipade gatan

               som knarrar som en igenkänning. Ett barn.

 

               I dag finns så många frågetecken men

               skogens stigar skapar kolon.

               De träs på styva grässtrån. En raksträcka.

 

               Jag hyvlar rabarbern med macheten:

               det är över nu. Förruttnelse.

               Och jag minns norrskenet. En ylande hund.

               Snön är ännu ett frågetecken.

               En hägring eller en våt filt. En vision

               likt en tro i regnbågsfärger. En fred.

                                            På återseende! Eva