Är du PK och alltså på konsert med Petter Knopfler?

”Vill du ha en PK?” frågade moster Elsa oftast då vi träffades. Hon hade alltid PK till hands och visst tog jag en bit PK och tuggade tills det blev utan smak. Tuggummit alltså.

     I dag kan man höra människor fråga om man är PK. Om man talar för och inte emot asylsökande flyktingar, HBTQ, feminism, rasism o.d. Man kan undra vad de menar – egentligen, eftersom detta ”PK” kan orsaka en osäkerhet, häpnad och tafatthet, om de inte fullt ut förstår förkortningen. Samtidigt tror jag att de flesta som kallas för PK i en konversation eller någon form av inlägg i en debatt ganska snabbt förstår vilken världsbild och empati de ”icke-PK-människorna” har. 

     Eftersom de som uttrycker solidaritet, jämställdhet, jämlikhet i media ibland får hatmail med hot om halshuggning, måste det vara så att det finns ett helt gäng PK-hatare. Varför hatar de så våldsamt att de hotar med våldtäkt, halshuggning, mord o.s.v? Hur farligt är det att ha åsikten att flyktingar söker sig till länder utan krig, att alla med olika sexuell läggning må få älska vem de vill, att tjejer höjer rösten? Hur ser dessa människors tankevärld ut? Hur fick de sin begreppsvärld?

      Handlar det om asfalt i vällingen? Eller är det en norm i en grupp som är IPK (Icke-Politisk-Korrekt) i ett sammanhang där åsikterna är icke-demokratiska och blir alltså någon form IPK, ett klister som sitter stenhårt mellan bulldozers? Fan vet.

     Enligt Wikipedia är PK: ”politisk korrekt, politik och beteenden, som eftersträvar att undvika, exkludera, marginalisera, kränka eller förolämpa grupper..” NC: …”personer som på ett opportunistiskt sätt följer den dominerande trenden i samhällsdebatten, i synnerhet som nedsättande beteckning på gängse vänster – och feministiska åsikter.”

     Ja, de som sätter etiketten PK på en människa verkar helt enkelt inte stå ut med demokratiska, humana, jämlika åsikter. Och de kan inte debattera sakligt utan deras tyckanden utgår ifrån missnöje och någon form av destruktiv instinkt att hata hata hata PK! Och allt annat som är s.a.s. rumsrent.

     JK finns också. En förkortning som kan vara vad som helst om man googlar. Jan Karlsson, JK som ny beteckning för emo, fjortis o.s.v. Så är det ju med initialer, om man så säger. PK kan faktiskt betyda Petter Knopfler. Vem det nu är?

     SAOL har tagit bort n-ordet och enligt Nyheter 24 den 16 september är det/har det varit chokladbollens dag. I texten uttrycks ett missnöje mot dem som insisterar att fortsätta använda n-ordet. Rubriken är: ”Skippa chokladbollen – köp en PK-boll i stället.” Är det roligt? Tja, det är väl ungefär lika korkat som när unga moderater sprang omkring och propagerade för sitt parti: ”Du! Om du arbetar, visst vill du behålla alla dina pengar då?” Är det kul? Nä. Det är dumhet. Och idag finns inte PK. Men, kan ta det lugnt och ta en Toy!

                                 På återseende! Eva

     

     

Vatten, vatten - bara vanligt vatten

I går åkte vi, jag och min son, fram och tillbaka till Åre. En resa på 20 mil tur/retur. Vi hade redan kvällen innan studerat väderkartorna på nyheterna och kartan var dekorerad med varningstrianglar. Varning för vad?

     Självklart är regnet kärnan i varningen. Vatten, vatten, bara vanligt vatten blev alltså ett irritationsmoment redan innan vi satte oss i bilen.

    Ja, det regnade. Öste ner från himlen. Vindrutetorkarna arbetade febrilt och vägen ”flöt” och några sekunders vattenplaning fick jag uppleva. Tillräckligt många ögonblick för att förstå att man svävar fritt på däcken om man drabbas. Jag försökte att hålla hjulen på den del av vägen där asfalten var s.a.s. mer synlig.

     Det har visats bilder på ruinstäder i Syrien och många människor flyttade till städerna då vattenbristen på landsbygden inte längre kunde skapa grödor, vilket ruinerade deras försörjning. I Aleppo är det vattenbrist, som förstärkts av att det har varit ovanligt varm, uppåt 40 grader. Strider och bombningar har också förstört vattenförsörjningen och miljoner människor har brist på vatten.

     Att Sao Paulo har brist på vatten varit ett faktum i många år. Ett reportage om vattenbristen i Sao Paulo berättade om en femårig flicka, som aldrig sett regn. I dag är det 8 miljoner människor i denna stad som får planera sina dagar på ett sådant sätt att de kan klara sin vardag någorlunda. De fattiga har det förstås mycket svårare att få tag i vatten. Så klart. Det är de fattiga som alltid är mest utsatta.

     Israel har jag bara sett på bild och de bilder jag har av Israel och Västbanken är röd sand som ”brinner” i solen. Egentligen hade det varit mer logiskt att jämföra bilden med t.ex. Sahara. Klart att det är varmt i Israel och de har också vattenbrist. Nu håller man på med att utvinna dricksvatten av havsvatten, som också Västbanken kan ta del av. Det låter fantastiskt, men dyrt. Klart att det är klimatförändringar som ställer till det. I Brasilien hugger man ner regnskog och resultatet känner vi till.

     Det finns många och stora hav. Hav som räddar människor från IS, torka, krig, fattigdom men havet har också orsakat död. Bilden på pojken, som ligger på stranden, som ser ut att sova, har blivit en världsnyhet. Man kan inte intellektualisera vattenbrist, drunknande människor eller IS, för att ta några exempel. Man kan göra politik av allt detta, men det politiska ordet har en tendens att bli utspätt vatten. Det är min tanke, då karikatyren åter blir aktuell.

     I satirtidningen Charlie Hebdo har man alltså skapat en karikatyr av treårige Alan med en text, som kan tolkas som kritik av västerlandets kapitalism och jämförelse mellan religioner. Det är min ögonblickliga tolkning. Jag tycker att är osmakligt då detta är att intellektualisera en död pojkes olycka. Undrar vad Alans far känner. Kan han se något som helst positivt i denna bild? Jag tror inte det. Är det en nödvändig bild? Är bilden solidarisk? Med vem/vilka i så fall?

     Yttrandefriheten är en dyrbar gåva, som ska vårdas. Jag tror att yttrandefriheten i satirer är en utmärkt markör. Men, tolkningarna av bilden är öppen och självklart kommer det att upplevas som ett angrepp, en provokation. Denna karikatyr kan bli en grogrund för terror i en värld som behöver ta hand om traumatiserade människor, regnskog och vattenbrist.

     I går öste regnet ner i Jämtland och i bilen mot Åre önskade vi att regnet inte behövs just här och nu. Detta regn skulle ha passat mycket bättre i Brasilien, Afrika, Syrien. Ja, överallt förutom i Norden. Jag ser hellre en karikatyr av alla politiker som har möten om framtida klimatmål. Naturligtvis har de rent, friskt vatten på borden framför sig. Frågan är hur många av landets ledare, som kan göra avkall på kortsiktiga ekonomiska vinningar framför rent vatten – till alla.

                                                                                       På återseende! Eva  

     

Skromnyy predlozheniya (Ett ödmjukt förslag)

PRIVJET PUTIN! (HEJ PUTIN!Skriver till dig för att jag är intresserad av Ryssland i största allmänhet och älskar ditt lands författare: Dostojevskij, Tolstoy, Majakovskij, Tjechov, för att nämna några av Rysslands stora författare. Den största anledningen till detta brev är ändå att du är den som styr ditt Ryssland.

     Jag är en helt vanlig kvinna, som har arbetat och har nu varit pensionär i 15 dagar. Du förstår kanske att min tid har vidgats och jag har fått tid att skriva – brev.

     I dag är det kris vad gäller flyktingströmmar, klimatet, krig, fientlighet i världen. Du har säkert både läst och sett på tv hur det ser ut i Europa i dag. Det känns ändå skönt att bilder och berättelser om människor som drunknar, förlorar sina barn och alla sina ägodelar på väg mot länder utan krig, torka och framtidshopp har gjort människor solidariska, hjälpsamma i den svåra situationen.

     Själv försöker jag göra en insats lite här och där, men det är klart att länders regeringar måste organisera, planera och följa de förordningar som gäller. Annars blir det kaos, eller hur?

     Jag är ingen politiker eller diplomat och heller inte särskilt diplomatisk. Mina kunskaper är ytterst begränsade när det kommer till Ukraina, Rysslands statsskick o.s.v. Jag har lite koll på Sovjet men har läst en tjock bok om Stalin. När hans fru tog livet av sig, blev han maktgalen, elak och när jag kom till kapitlet då Stalin lät avrätta tusentals officerare, orkade jag inte längre läsa om allt mördande. Det blev för mycket. Stalintiden var alltså ingen höjdare, om man så säger.

     I dag pågår ett dödande utan sans och vett. Vem kan förklara den ondskan? Inte jag i alla fall. I Sverige har vi inte haft krig på hundratals år och vi kan inte riktigt leva oss in i hur det verkligen skulle vara. Jag kommer ihåg en man som föreläste om krig och åtgärder för att förhindra att unga män drar ut i krig. Mannen kom från Chile och hade flytt till Sverige p.g.a. Pinochet. Han sa att om alla mödrar uppfostrar sina pojkar till att vägra vapen, kriga och döda, skulle krig upphöra. (Ja, jag kan se dig framför mig – hur du skrattar åt ett sådant naivt förslag. Som tröst, kan jag säga att du inte är ensam om att skratta åt mig. ) ”Vad du är barnslig och naiv Eva!” säger de och ler med hela tandraden. Alla sätt är bra utom de dåliga och jag tycker en uppfostran i frid, frihet och empati är en hyfsat inledning av en människa på väg att formas till just – en människa.

    Blir du trött? Du kanske undrar vad jag vill säga? Ja, med risk för att du ska skrattar ihjäl dig och betrakta mig som ett barn, ska jag skriva själva budskapet till dig: jag vill att du ska vara snäll! J O.k. nog vet jag att du nu inte kan ändra riktning och släppa Ukraina och dina redan gjorda planer. Det skulle vara en stor prestigeförlust förstås. Men, varför inte? Varför inte släppa på stoltheten, storhetsvansinne, makt?

     Är det så att du blir sur, då någon i Sverige kritiserar dig? Varför? Ja, vi har yttrandefrihet och visst, ibland kan det gå överstyr, när människor vräker ur sig dynga lite här och där. Det är förfärligt. Men, visst klarar du av lite kritik? Det tror jag. Vad jag undrar är varför du inte vill att Sverige ska gå med i NATO? (Det vill förresten inte jag heller.) Då du kommer med lite inlindade hot mot Sverige skapar du ett läge då en del politiker så småningom kommer att säga: ”nu måste vi gå med i NATO, för att ….!” Ja, vad tror du om det? Det blir ett moment 22.

    Har du läst Shakespeare Putin? Shakespeare var en klok psykolog och hans dramer handlar ofta om hybris, som straffar sig. Tänker mig att du vill ha ett gott liv och min övertygelse är att du skulle må så mycket bättre av att lossa på slipsen, slopa hybris, prestigen och ta livet mer soft. Vara snäll helt enkelt.

     Jag blir så melankolisk av all ondska i världen och deprimerad av allt mördande. En bild på döda människor på tv:n stannar på näthinnan. Hur är det då inte för de människor som är drabbade? Oskyldiga människor, som inte gjort en flyga förnär. Nä, det är dags att gräva ner vapnen. Det är dags att ta tag i de absolut största problemen på vår planet: klimatet, fattigdomen och alla förbannade krig.

     Krig är inte modernt! Krig tillhör medeltiden och nu lever vi i år 2015. Vi borde ha lärt oss vår läxa. Det måste du hålla med om!

     Det blev ett långt brev, men jag ska strax avsluta. Det känns trevligt ändå att kommunicera med dig. Det känns skönt att ha skrivit detta brev till dig. Du läser det antagligen inte, men jag skulle inte ha något emot att träffa dig och diskutera framtiden för Ryssland, Sverige och världen. Think about it! Eva

                                                 På återseende!