Jag har sett
filmen Kedi, Ceyda Tornus dokumentär
om gatukatter i Istanbul. Kedi betyder katt på turkiska och vi får träffa ett
antal katter i olika färger och personlighet. I filmen berättar människor, som
matar, klappar, borstar och talar med katter, om katternas vanor, humör. Deras
berättelser är kärleksfulla och enligt några av dessa kattälskare säger sig ha
fått livet tillbaka, när de började ”ta hand” om dessa djur. Filmen beskrivs
som poetisk och filosofisk och några recensioner är kritiska till ”katternas
personlighet.” Mycket märkligt uttalande då jag har haft många katter med
skiftande personlighet i stora delar av mitt liv. Kanske har dessa kritiker
inte haft någon relation till katter.
Den sista katten hos oss pratade hela
tiden och svarade oftast på frågor. Murre 2 var hans namn, eftersom katten före
hette Murre (1). När barnen gick förbi Murre 2 sa de alltid ”Hej Murre!” och
visst svarade han så klart. Till slut var han diktatorn i huset. När han ville
att jag skulle sätta mig i fåtöljen, för att få sitta i mitt knä, kommenderade
han mig likt en ilsken hund. En helg då vi var borta och en kattvän såg till
honom då och då, hämnades han genom att pinka i min säng. Murre 2 var nog den
klokaste katten jag haft, trots att han var lite feg, oförskämd och
uppfodrande. Så alla som inte tror att katter har personlighet borde se Kedi och/eller läsa Doris Lessings bok Om katter.
I Kedi
såg vi olika katter, som fiskare, restaurangägare, lägenhetsägare o.s.v.
beskrev så vackert, humoristiskt och med mycken kärlek. En honkatt kallades för
områdes kattpsykopat. Hon kunde jaga bort hundar, pitbulls, rivaliserande
katter och hon sågs ett problem på grund av att hon var en fisktjuv. Men hennes
kattmake fick faktiskt äta i fred samtidigt som hon blev väldigt aggressiv, när
en sötare kattdam närmade sig sin kattmake. Hon var helt enkelt svartsjuk. En
annan katt, den förnäma gourmetkatten, som en dag landade vid en restaurang.
Han ville inte äta i restaurangen utan knackade på fönstret, när han ville ha
middag. Han var alltid ensam och ville inte bli klappad, men han såg väldigt
aristokratisk ut. När han kom första gången var han överviktig och de satte
honom på diet, vilket gjorde honom ännu vackrare.
Ja, många fina vyer fick vi se och
kattlivet i Istanbul är inte lätt. Utan de goda människorna skulle de inte
klara sig. När katterna var sjuka tog de dem till veterinären, vilket är
kostsamt. En del av dessa ”volontärer” samlar pengar, som användes till
kattsjukvård.
Den största överraskningen för mig var
människornas relationer till dessa gatukatter. Deras berättelser visade kärlek,
berättelser om förändringar i livet på grund av katterna. Deras språk var så
uppfriskande i en materialistisk och stressigtid. Kontexten var en kompass till
meningen om livet, enligt mig. Man bör veta att denna film gjordes innan upproret
i Turkiet, vilket också gjorde att själva politiken inte diskuterades. Men, nu
byggs det stora shoppingcenter och då försvinner katternas träd, gräs och jord,
som behövs som toalett för katterna. Man kan undra vad som kommer att hända med
Istanbuls tusentals katter. Filmen gav mig en tanke på Turkiet, som jag inte
känner, men ändå har läst om och förfasat mig över. Slutsatsen är att dessa
kattälskande människor tillhör det goda i världen. Därför vill jag sända en
hälsning till Turkiet och önska god tur rakt in i det goda. Tillsammans kan
Turkiet bryta den odemokratiska ordningen. Det vill jag tro.
Så den goa filmen fortsätter i text II
nedan i en jämförelse med det motsatsen till Kedi och allt som stavas demokrati.
Den onda
människan i motståndsrörelser (del II)
Det är klart att inte
alla människor i Istanbul tar hand om katter. Det kostar en del att utfodra
gatukatter, det är tidskrävande, ansträngande och så vidare. Men, jag hoppas
och tror att de trots allt inte är katternas motståndare.
Synonymer till motstånd: opposition,
försvar, motvärn, mothugg, kritik, motsägelse, svårighet etc. Göra motstånd
mot: försöka hejda sig. Nordiska motståndsrörelsen ska demonstrera i Göteborg
den 30 september. Denna rörelse är våldsbejakande och en stor del av
medlemmarna är dömda för grova brott, såsom mord, misshandel och upplopp. Det
är en nazistisk organisation och är grovt rasistisk.
Ja, vari består deras motstånd? Det måste
vara det goda de vill stoppa. Möta motstånd: stöta på hinder. Det kommer att
finnas motstånd, när de demonstrerar och det finns tyvärr rörelser, som också
använder våld mot NMR och SMR (Svenska motståndsrörelsen). Det blir en rundgång
av våld. Själv
tycker jag att de
saknar motstånd, eftersom de är välkomna till Bokmässan och har tillstånd att
demonstrera.
Polisen har lämnat ut flygblad, en lista
på vilka aktiviteter som ev. realiseras i demonstrationen och strider mot lagen.
(En skyddsåtgärd för ett gäng nazister?) Hets mot folkgrupp, förbjudna tecken
får inte förekomma. Klart att det kan kännas lite bättre om de alla höll käften
och lämnade sina hakkors hemma, men de allra flesta känner till deras
våldsbejakande, hatfulla och rasistiskt innehåll. Jag kan inte förstå att man
låter dessa s.k. motståndsrörelser ska få så stora utrymmen i det offentliga
rummet. Det är obegripligt, då stora delar av Europa också hyser liknande
rörelser, som sakta smyger in i samhället som skadedjur.
Jag vet inte om motståndsrörelser eller
Erdogan gillar katter. I dag har journalister, lärare, och en mängd människor,
som anses ha deltagit i upproret i Turkiet blivit arresterad. Till och med barn
finns nu i fängelse med sina föräldrar. Erdogan gör som han vill. Han är en
motståndare mot allt och alla verkar det som. Vad blir nästa arresteringsorgie?
Kan det bli kattälskarna eller de som faktiskt tror på demokratin? Kim Jong-Un
leker med sina livsfarliga leksaker och är en skräck för hela världen. Man
talar om ytterligare sanktioner mot Nordkorea, för att skrämma Kim. Tror att
det vore bättre om man satte sig ner och talade med honom eller ”kärleksbombade”
honom, vilket är ett förslag till kommunikation med de allra mest farlig
falangerna. Lite make love not war, 70-talet och hippies.
Allvarligt talat, det finns alltför många
MacBeth, han som dödade alla motståndare då han dödat kungen och själv lagt beslag
på titeln. En holmgång, som sällan är lyckas då synden oftast ger igen. Frågan
är bara hur länge vi ska vänta på folkets röst mot alla ”motståndsrörelser”. Alla
dessa unga motståndsmän – vad är det de saknar i sina liv? Kan det vara en
katt?
På
återseende! Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar