Tvivelafton
Inte kan twitter
och Nordkorea
styra denna
sköna världs apokalyps
när det finns
människor som du och jag
i långa trådar
runt goda metamorfoser.
Vi ser på livet
som gror i växthus
drömmar om en
marsch för människan
alla kvinnor som
förlorat barn
ligger på ruiner
och ser en himmel.
Sedan står de mot
vapen utan pansar
trumpetar likt
en elefants förlust.
Twitter och
Nordkorea stammar fram mot
tystnad eller
vetenskapligt väte
narcissistiska
enväldet somnar
endast då
stämbandens skri tonar ut.
Dansen
Musiken vibrerar
mot löften om
ordens
sommarvila i en vals.
Gradvis ökar
volumen mot det
hårda och jag
dansar mot månen,
niger. Men stum.
Kroppen knakar i
orörda muskler
väcker en annan
tid – den unga.
Armar mot skyn
ekvivalent med
alla åldrar som
om skalet bara är
putsat med
sandpapper.
Säg inget mer –
det räcker så
musiken är min
ryggsäck.
På
återseende
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar