I
dag finns det en massor av människor som funderar över sina barns och barnbarns
framtid. Självklart har jag inga empiriska bevis för detta, men det är inte
viktigt. ”Massor av människor” får man tolka som man vill, eftersom människor
läser, lyssnar på nyheter, twittrar, kollar FB och googlar. Frågan är bara
vilket innehåll deras nyheter innehåller. Är det sanningen, alternativa fakta,
konspirationsteorier, lögner eller paranoida teorier?
Efter att ha läst Åsne Seierstads bok Två systrar har jag fått ny insikt i
jihad; det är alltså inte helt klart att ungdomar uppmuntras av sina föräldrar
att tro på och gå samman med Daesh.
Två
systrar handlar om två flickor, som bor med sina föräldrar i Norge. De är
flyktingar från Somalia och de har också söner. Den äldsta sonen har inte samma
inställning till religionen, som de två tonårsdöttrarna. Vi får möta familjen
som en helt vanlig familj med döttrar som är som vilka tonåringar som helst.
Modern är väldigt nöjd över att döttrarna
är så ”väluppfostrade,” det vill säga de är hjälpsamma och lyder sina
föräldrar. Hon får dem att genomgå undervisning i islam, eftersom det är deras
religion. De är inga fanatiker och livet är inte svårt, trots att fadern för
tillfället är arbetslös på grund av en kroppsskada.
Så småningom börjar flickorna att
kritisera seder och bruk i Norge; de blir mer och mer radikaliserade av
koranledare. De två systrarna köper dräkter som täcker hela kroppen. Speciellt
fadern reagera starkt på detta; han tycker att det är alltför extremt.
Redan i inledningen av boken förstår man
att det ”fanatismen” kommer att eskalera. Föräldrarna tror att det är någon
form av tonårsprotest eller liknande. När den islamska inlärningen går framåt
undrar jag över föräldrarnas naivitet. Eller tron på koranlärare. Hur som helst
åker dessa två systrar till Syrien och Daesh. De hade planerat denna resa under
ett år, sparade pengar, skaffade biljetter, adekvata klädinköp o.s.v. Den
äldsta dotter skapade en hög av brev från kronofogden, som hon lämnade i ett
skåp, väl medveten om att kronofogden snart skulle komma och knacka på dörren.
Men, då var hon redan i Syrien.
Flickorna rymde hemifrån och det kaos som
skapades i familjen var väldigt sorglig att läsa; deras desperation, hopp,
tvivel, tro på att döttrarna skulle ringa hem och säga att de ville åka hem.
Fadern åkte ner för att hämta döttrarna, men blev i stället nära på dödad av en
IS-soldat. En stor summa pengar gick åt till faderns hopplösa resor, som hela
tiden misslyckades.
Klart att man blir upprörd över dessa
begåvade tonåringar, som lätt hade kunnat skaffa sig utbildning, bra jobb i
Norge, plågar hela sin familj med sin trofasta övertro på på IS värld. Det är
för mig det ofattbara. Samtidigt är beskrivningen av deras koranlärares metoder
väldigt skrämmande att läsa. För mig är det ett klockrent exempel på hur lät
man hjärntvättar unga människor. Om man kokar ihop deras religiösa ord blir det
till slut: att välsigna döden, som ett paradis.
Medeltiden ligger långt bak i tiden, men
den har alltså återuppstått med lite sidhänvisningar, som t.ex. Islam Net,
Twitter, Facebook, Messenger, Viber, WhatsApp och bloggar. Raif Badawi sitter i
fängelse i Saudiarabien. Ungefär sex år och 950 piskrapp återstår av hans
straff – för att han har kritiserat regimen på sin blogg. Kvinnor som inte får
köra bil, inte gå ut utan täckande kläder och så vidare. Ja, så är det under
medeltiden.
Sanningar, demokrati, alla människors lika
värde, vetenskap, äkta fakta, empati, solidaritet borde vara självklara
ingredienser i dagens samhälle, som tävlar mot så många motsatser i dag. Personligen
förstår jag inte hur populistiska partier i Europa kan få så kraftig vindstyrka
bland människor.
Det skakar i värden med presidenter, som
skapar missiler, utmanar sina grannar. Och får man inte låta sina landsmän i
exil tala väl om sin president och kalla Tyskland för nazistland, blir man
hotfull. Europa ska få känna ”mer av Turkiets styrka.” Ja, så talar de testosteronstinna
manliga presidenterna.
Ja,
hur ska det bli med allting? Det är dags att återta den mänskliga, hederliga
samhälle och få alla muskelmän att stilla sig. I annat fall blir det krig. Vem
vill ha krig? Ja, till viss del är det människor, som leker med det levande,
det kreativa och empatiska på vår jord. På det att våra barn och barnbarn får
leva i trygghet utan rädsla och förvirring. Och att ingen ska behöva se människor skära halsen av människor. Och ingen tränas till att skära halsen av människor i en ny medeltid. Det finns unga människor som är
deprimerade av tillståndet på jorden. De bär sorgen på sina köra, köra axlar.
På återseende!
Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar