fredag 27 januari 2017

Spegeln - en dikt (a poem)

När spegeln krossades
när din spegel gick;
öppnade dörren, log och
lämnade nyckeln på hallgolvet.
Då krossades ditt ansikte mot
skenbilder.

Dina ansträngningar landade
i idévärlden och i fåtöljen satt en katt.
I hallspegeln står en stor liten flicka
med alltför stor kostym och fickorna
fulla med bruksanvisningar.

Kattens lena päls fylls med ord
du aldrig tidigare härbärgerat.
Du sjöng er till söms och vilade
i sinnevärlden – den ofullbordade.

I badrumsspegeln står en trasig flicka
stirrar på alla bukar, flaskor och tuber.
Hon skrubbar sin kropp och sin ande.

Jaget lade sig på plats och du tog din
väska, dina nycklar, passerade en spegel
i glömska – nu visste du allt.
                                                
                                                 På återseende! Eva J  



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar