Ja,
att tro på idéer kan vara konstruktivt. Ett gäng människor som ställer frågor, utvecklar
tankar, får idéer och skapar nya innovationer; läkemedel mot svåra sjukdomar,
ett energiprogram, som inte påverkar miljön negativt. Kanske t.o.m. en idé om
en värld i fred? Naiviteten blommar i den sista frågan fortfarande i mina
funderingar, så klart. Blåögda tankar, som måste få finnas åtminstone varannan
dag, för att hoppet ska leva.
Vi förknippar förstås ”idévärlden” med
Platons filosofi. Platon ansåg att en stol i idévärlden är själva essensen av
en stol och stolen i sinnevärlden är en dålig kopia. Det är nu inte alla som
har tillgång till denna högsta av alla världar. Det var i princip bara
filosoferna som hade tillgång till den högsta av alla världar, ansåg Platon.
”Idévärlden” heter ett program i svt.
Croneman skrev en krönika i DN om programmet, som han hyllar för dess
intellektuella innehåll. Klart att jag
var tvungen att se och lyssna på första programmet med temat arbetet, som gör
oss till slavar.
Programledaren och en professor, Roland
Paulsen, diskuterade denna tes; en intressant, artikulerad och angenäm
diskussion. Varför? Just för att själva frågeställningen är tänkvärd, frågorna
relevanta och svaren är konsekventa och väl formulerade utifrån temat. Sedan följde
en diskussion med opponenter, två kvinnor, Åsa Lindeborg och Eva Uddén.
Att arbeta är självklart. Att arbeta ger
pengar. Att arbeta är att tillhöra en grupp. Att arbeta är att få en struktur,
ordning i en vardag. Att arbeta är att säga: ”det är FREDAG!” So nice. Eller
hur?
Men, är arbetet effektivt? Vad gör vi på våra arbetsplatser? Hur mycket tid ägnas åt
sociala utbyten, Facebook, kafferaster o.d?
Man talade om ”tomt arbete” och för många
innebär det att de håller på med allt annat än arbete omkring 2 timmar per dag.
Det sas i programmet att vi egentligen inte behöver arbeta så mycket utan tiden
kunde komprimeras till ett fåtal timmar. Och. Det finns så många så kallade
”meningslösa jobb.” Vad som menas med denna meningslöshet är väl upp till var
och en av oss. Det är inte svårt att förstå en läkare, som flytt från ett
brutalt krig till Sverige och jobbar som spärrvakt i tunnelbanan, tycker att
det är bortkastad tid och ostimulerande.
Paulsen refererade till olika filosofer blandat med sina egna teorier med
utsagor som: ”dyrka arbetet som en gudom, Behövs alla jobb? Nej, det gör de
inte,” som exempel. Vad han menar är att vi skulle kunna arbeta mindre för att
kunna andas, tänka, känna, umgås o.s.v. Efter den industriella revolutionen har
inte människor blivit friare, snarare tvärtom, menar han. Och. Det måste skapas
jobb.
Det finns viktiga jobb som städning,
omsorg om gamla m.fl. men de har låga löner. Paulsen menade att vi människor
blivit matade med att allting är dyrt, dyrt med sjuka, fattiga, invandrade
medan 40% av befolkningen äger. Äger makt och penningar.
Någon omfördelningspolitik talas det
sällan om i dag, anser jag. Alla vet att ett mer jämlikt samhälle skapar friskare,
gladare människor.
Är vi slavarbetare? Har vi blivit lurade
på något sätt? Ja, då börjar det om: vi måste arbeta, gärna långt över
nuvarande pensionsålder, vi måste jobba länge, mycket och vara entusiastiska.
Detta tyckte jag mig höra Uddén sammanfatta sin syn på temat.
Lindeborg
vill se människor i arbete, men håller med Paulsen i andra delar.
Aristoteles tyckte att arbetet förslöade
människors själar. Paulsen svarade på frågan ”vad ska vi göra om vi inte
arbetar” med en jämförelse med barn som kan leka i vilken omgivning som helst.
Kreativiteten är alltså obegränsad för oss människor.
Konstnärer har jag alltid varit fascinerad
av: deras installationer, deras fantasi, kreativitet, uthållighet. De har
tillgång till ett icke-tomt arbete, som inte alltid är lönsamt. Men, de traskar
på i sina passioner, utan Luther, slaven på sina axlar.
Må hända är det en grov generalisering,
men jag tycker det är skönt och vackert – dessa kreativa kreationer.
Personligen tycker jag om att arbeta med människor, men visst är det härligt
att ha sovmorgon som pensionär. Well, well, en arbetstidsförkortning vore en
bra början för människor, som allra mest behöver det.
Vi kan kanske trösta oss med att
slavarbetet är fullkomligt i Platons idévärld. Men, i så fall tror jag att vi
föredrar sinnevärldens grottekvarn.
På återseende!
Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar